After Work och den där Jonas Gardell

Jonas Gardell Arbetskamraterna var sugna på After Work och jag var inte sen med att hänga på. Däremot var jag inte så lockad till att vänta på att en viss Jonas Gardell skulle dyka upp, men allt eftersom kvällen flöt på och klockan gick så tänkte jag "äh, vad fasiken, hon är ju snart nio". Så jag väntade kvar och jag väntade lite till. Ca kvart över nio skuttade Jonas fram på scen, ni vet så där som Jonas är, och inledde med någon form av imitation av Björn Gustafsson. Sedan körde han på med sitt och drev med att vara homosexuell, eller som det numera heter (för att vara politiskt korrekt som Jonas sa) HBT. Men så visade det sig att det numera är en massa extra bokstavskombinationer som Q och I samt L med flera. Och hur kommer man ihåg alla dessa bokstäver? Jo man sjunger en vers likt alfabetet från "fem myror är fler än fyra elefanter". Så en massa flamsande på scen, driva lite med publiken på de främre raderna och så givetvis några kärleksförklaringar till Mark. Jonas i ett nötskal, helt enkel. Men Jonas är inget rolig, åtminstone inte på scen, även om man drog på munnen, skrattade vid några tillfällen och mest sympatiapplåderade. Efter 40 minuter kände han sig "klar" och jag kände mig besviken, han som alltid brukar sjunga sin sång "aldrig ska jag sluta älska dig" (som är fantastiskt bra). Jonas Gardell passar bäst hemma vid skrivbordet där han knåpar ihop sina texter, texter som blir fantastiska romaner eller andra tänkvärda alster. Men att skriva manus och framförallt skriva manus till sig själv och dessutom framföra det...nej, Jonas, det är inget för dig. Det värsta med kvällen var dock bordskamraterna, som trängde in sig. Fortast man lämnade en liten glipa obevakad så var det någon som själviskt, utan att fråga om det är ledigt, som klämmer in sig. Bredvid hamnade ett yngre medelålders par, mer fulla än den ryska befolkningen gemensamt, dessutom med insmugglad ren sprit, som trodde de var roligast i världen, att dessutom Jonas Gardell var roligast i hela världen, som tjohade och skrek högst av alla. Nej, fy. Men det finns en tröst, som gör hela kvällen värt de där nästan fem timmars väntan på en kass Gardell - nämligen att både mat och Gardell var helt gratis. Man får vad man betalar för, och de som betalade fick en ganska kass kväll. Men inte paret som satt bredvid mig, de hade nog den bästa kvällen de någonsin haft tillsammans.

«

»

Kategorier

  • Aktuellt (239)
  • And now something completely different (11)
  • Bemärkelsedagar (44)
  • Djur (10)
  • Familjen (95)
  • Högtid (47)
  • Inspiration (3)
  • iPhone (15)
  • Jag själv (238)
  • jobb (60)
  • Körkortet (11)
  • Matlagning (1)
  • Min bil (1)
  • [+] Min lägenhet (47)
  • Minns (68)
  • monarkin (7)
  • mustaschkampen (5)
  • [+] Nöje (153)
  • Nyheter (132)
  • Om bloggen (50)
  • Omsorgstagare berättar (1)
  • På resande fot (76)
  • Politik (70)
  • Religöst (10)
  • Saker som irriterar (81)
  • Semester (23)
  • Skolan (104)
  • Skratt (114)
  • [+] Städer (195)
  • tävling (2)
  • Theo (48)
  • Träning och motion (5)
  • Vardagen (280)
  • Veckans… (1)
  • Vikt och hälsa (21)
  • Viktresan (5)
  • Visdomsord (17)
  • Wordpress (18)

Arkivet

Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

klart.se

Se min Spotify-profil