Challengerödet…

Kategoriserad i Aktuellt, Minns

STS-51-L skulle komma bli det sista uppdraget inom Challengerprojektet. Året var 1986, den 28:e januari klockan 11.38, lokal tid. Uppskjutningen av rymdfärjan Challenger och dess besättning på 7 man hade blivit uppskjutet gång på gång. Nya fel och problem hade konstant upptäckts. Men så den där förmiddagen var det alltså dags. På markkontrollen satt nervösa ingenjörer och andra personer involverade kring Challenger som motsatt sig uppskjutningen eller tvivlade på den, rädda för att alla fel ännu inte hittats. Några kilometer från uppskjutningsrampen fanns som vanligt åskådare som kommit för att beskåda uppskjutet, däribland anhöriga till besättningen. Klockan 11.38 fick alltså rymdfärjan klartecken att lyfta och dånet från raketerna hördes lång väg. Färjan lämnade rampen, åskådarna applåderar och på håll ser de färjan där uppe, den börjar vrida på sig enligt planerna och ca 73 sekunder efter start exploderar färjan och lämnar efter sig en vacker lång vit delvis spiralformad röksvans i luften. Chockade står åskådarna på marken, förundrade över vad som hänt samtidigt som en högtalare annonserar att ett problem har uppstått och att man ber åskådarna att lugnt lämna platsen. En kvinna omfamnad av sin man har borrat sitt ansikte djupt in i hans famn, gråtandes, samtidigt som mannen tittar uppåt. Följande personer omkom i Challengerkatastrofen; Befälhavare Francis Richard Scobee, 48 år Pilot Michael John Smith, 40 år Uppdragsspecialist Ellison Shoji Onizuka, 39 år Uppdragsspecialist Judith Arlene Resnik, 38 år Uppdragsspecialist Ronald Ervin McNair, 35 år Nyttolastspecialist Sharon Christa Corrigan McAuliffe, 37 år Nyttolastspecialist Gregory Bruce Jarvis, 41 år Dessa sju astronauter dog i vetenskapens namn.

28 januari 2010

« När befrielsen kom…

The rise of evil… »

Etiketter: 1986, challenger, januari, rymden, rymdfärja, rymdfärjan, usa, vetenskap

Andra inlägg som kan vara av intresse

Denna dag, tidigare år

2011: Nu är den igång – del 3
2011: Första inlägg med iPhone

KennethBloggen