Kritisera arbetsgivaren och få sparken – rätt eller fel?
Kategoriserad i Aktuellt, Nyheter, Saker som irriterar
Precis sagt upp en tjej som bloggade riktigt illa om sin arbetsplats ... inte helt smart att hitta på massor bara för att polarna skall få sig ett skratt ... men nu småskrattar jag i vilket fall ... =0))Nu rasar en het debatt kring dels McDonalds agerande kring vad kvinnan skrev och hur företaget agerade och dels kring restaurangchefens beteende. Grundlagen i Sverige reglerar och ger invånare rätten till yttrandefrihet både i tal och skrift, likaså åsiktsfrihet så länge man inte begår ett lagbrott genom detta. Men denna frihet omfattar bara offentliga arbetsgivare, inte privata, och som privat anställd, som i detta fallet McDonalds, så kan du alltså få sparken efter som negativa skrivelses kan ses som illojalitet gentemot arbetsgivaren. Personligen tycker jag att det är viktigt att man har rätt som individ, i ett demokratiskt samhälle, att kunna kritisera och kunna uttrycka sin åsikt om allt och alla utan att man ska kunna bestraffas för detta. Nu framgår det inte vad kvinnan i fråga har skrivit och enligt hennes närmsta chef rör det sig om lögner. Tyvärr, som så många gånger med Aftonbladet, är man dåliga på att lyfta fram helheten i sina artiklar och ta med båda sidor. Därför kan jag inte säga med absolut säkerhet om McDonalds agerande var rätt eller fel, dock tycker jag att chefen i frågas sätt att uttrycka sig på Facebook var lite klumpig. McDonaldsincidenten är bara det senaste i raden av fall där anställda fått sparken, eller ombetts säga upp sig från sin anställning, när de har uttryckt sig negativt om sin arbetsgivare. Andra fall har exempelvis handlat om anställda inom vissa privata vårdföretag som gått ut i media och påtalat exempelvis oegentligheter som förekommer. Denna inskränkning i rätten att uttrycka sig måste vara något som fackförbunden tar tag i och arbetar med för att ge alla rätten till åsiktsfrihet även inom privat regi.
« Stora flyttningen avklarad, bara lilla kvar…
Etiketter: aftonbladet, åsiktsfrihet, debatt, deomkrati, facebook, grundlagen, mcdonalds, örebro, sverige, yttrandefrihet
Andra inlägg som kan vara av intresse
- Köttbullestölden…
- Vaccinera dig eller bli av med jobbet…
- När kapitalismen kom till Sovjetunionen…
- Nu är det sjukligt att vara gravid…
- Reklam för adressändring?
Problemet ligger väll i vem man går till först. Om man ser kritiskt på något bör man först ta det med personen i fråga. Om jag vill att en arbetsgivare ska ändra på någonting så är det ju effektivast att ta det med just arbetsgivaren, inte gå direkt bakom dennes rygg och prata nedlåtande om denne på internet. Den ideala kedjan borde vara att man först går till arbetsgivaren, om inte det funkar går man till sin fackförening, först om ingenting händer efter det så borde man gå ut och klaga.
Enligt yttrandefriheten så får du säga nästan vad du vill, det betyder dock inte att du inte behöver ta ansvar för det du säger. Om jag kallar en vän för idiot får jag respektera att han/hon kanske inte vill träffa mig mer, jag kan inte då istället hävda att jag borde ha helt rätt att kalla honom/henne för idiot för att det är yttrandefrihet i Sverige. Ibland måste man tänka innan man talar…
Yttrandefriheten ger visserligen rätt att uttrycka en åsikt om någon, oavsett om personen i fråga är offentlig eller ej, men man har inte rätt att kränka en person, eller tala illa om en person med uppsåt att skada denne. Och visst krävs det eftertänksamhet innan man talar och en god fingertoppskänsla eftersom man lätt hamnar på tunn is.
Som medborgare i en demokrati skall man inte behöva gå via arbetsgivaren först ifall man anser något vara negativt, man ska alltid ha rätten att uttrycka sin åsikt till vem man vill när man vill. Dock måste man ta ansvar för sina åsikter och vara beredd att försvara dem. Nu framkom det aldrig vad exakt personen i fråga sagt om McDonalds, vilket är synd.
En vanlig företeelse i dagens samhälle är att vi lätt intar ett soffläge, eller fikabordsläge, i våra åsikter om saker och ting och sällen, eller kanske aldrig, uttrycker våra tankar, kritik etc. till den som det egentligen berör, troligtvis till följd av konflikträdsla, hemma i soffan eller vid fikabordet känner vi oss säkra och befinner oss i en grupp med samma förutsättningar eller personer som är underlägsna oss själva. Dessutom gillar vi att ge kritik, men inte ta, och helst överdriver vi den, förvränger den eller ”kryddar” till den.
Jag tycker att det beror på vad saken gäller, och hur man för fram sin kritik. Det borde bedömas olika från fall till fall.
Men så länge den är sann, eller så nära sanningen den bara kan komma utifrån min egna uppfattning, borde vi ändå obehindrat kunna uttrycka den?
I just detta fall skulle ni läst hennes blogg om vad hon gjort mot anställda och övriga. Klara lagbrott som hon skrattade över och beskrev att hon hade utfört på sin blogg…
Det var just detta jag beklagade mig över, att aftonbladet bara väljer att belysa en enda sida av saken och inget mera. Har du en länkadress?
Tyvärr så tog hon ner hela bloggen direkt. Vill tyvärr inte gå in på detaljer om vad hon gjort, men för eller senare kommer det nog fram. Då tror jag alla förstår. AF, som du är inne på, skriver ju så att det låter som om hon fick sparken för att hon skrivit ”Jag hatar mitt jobb och min chef”. Så är inte fallet.
Aftonbladet har tyvärr den förmågan när de skapar sina sensationsnyheter, kvalitén är många gånger i samma nivå med både Plus-Sverker och Janne Josefsson. Alla sidor får inte komma till tals fullt ut.