Kroken är sig inte riktigt lik längre…

Långt där borta skymtar Dalsland

Jag och pappa gjorde ett besök i Nordkroken idag, här har vi båda spenderat barndomen när farfar hade sin stuga här ute. Det har gått mer än 10 år sedan han sålde stugan och jag saknar den, lugnet, dofterna, den friska luften och närheten till vattnet. Badstranden såg ut ungefär likadant nu som då, men när vi närmade oss berget och stugan så kom förändringarna. Vassen har fått övertaget igen och där en gång flertalet båtar låg syns nu ingenting annat än just vass. Farfar brukade vara den som kontinuerligt rensade upp i vassen så det blev farleder för de små båtar som låg vid bryggorna där, men av den tiden syns inte ett spår. Den gamla stigen som ledde från berget upp till stugan är borta, istället har en ny stig bildats som går genom det vildvuxna parti av skog som en gång sköttes av både farfar och de andra stugägarna i området. Men av det gamla järngänget återstår bara ett enda stugägarpar, de nyinflyttade tycks inte visa någon lust till att rensa i skogen så istället får det växa. Stugan ser nästan ut som den alltid har gjort. Den som köpte stugan av farfar, och sedan sålde till nuvarande ägaren, bytte en dörr, men för övrigt är det sig likt, även om stugan fått lite ny (starkare) röd färg, en liten gäststuga, ett vindskydd och flera av dess buskar och träd borttagna. Det gamla skjulet med tillhörande utedasset, en av alla prövningar man fick utstå när man var på besök i stugan, står ännu kvar. Snart kommer troligen stugan att förpassas till ett minne, förevigat genom tanke och bild, när den nuvarande ägaren, enligt farfar, vill riva stugan och bygga nytt. Tre generationer spenderade sina somrar där under de år stugan fanns i farfars ägo, kanske finns möjligheten för någon i släkten att en dag i framtiden fortsätta spendera somrarna i Nordkroken, även om det sker i en annan stuga?