Regnbågens färger…

Kategoriserad i Aktuellt, Jag själv, jobb, Nyheter, Politik, Saker som irriterar, Vardagen, Visdomsord

Helt klart börjar det märkas att det är mindre än ett år till nästa val i Sverige. De olika partierna gör utspel i massmedia och via andra olika kanaler för att föra fram sina budskap och sina vallöften. Eftersom förra valet ledde till ett blockskifte i maktens korridorer så har valspurten handlat mest om att "de andra" vill riva upp i princip alla beslut som nuvarande regeringen infört. "De andra" lovar också guld och gröna skogar, att allt skall bli bättre, fler jobb, bättre skola, bättre ekonomi osv osv osv. Yeah right! Säger jag. Det finns en rad oliktänkande mellan blocken, hur de ser på välfärdspolitiken i landet och hur den skall utformas. De röd-gröna vill höja skatterna, en intäkt de vill ge bland annat kommunerna för att stimulera till fler jobb. Helt klart vill de fortsätta att driva frågan om att de som tjänar mer också skall betala mer skatt, men tydligen gäller det bara för dem som tjänar från ca 19 000 till omkring 46 000 i månaden, sedan skall det trappas ner för de som kommer över. De vill också höja skatten för de som har en årsinkomst på över en miljon och återinföra förmögenhetsskatten. I kulisserna döljer sig en viss anpassning till den stora valkrets av halvrika till rika personer som möjligen överväger att rösta vänster istället för höger. I den röd-gröna grupperingen finns tydliga budskap om ett bidragssverige. De röda partierna vill höja a-kassan med så mycket som strax under 1 000 lappen i dagsersättningen medan de gröna vill ha en mindre höjning till "bara" 780 kr och istället fokusera på de sjuka och svaga som riskerar att bland annat utförsäkras. Med dessa höjningar kan alltså en arbetslös "få ut" en redig "månadsinkomst" som oavsett hur arbetsmarknaden ser ut knappast sporrar till att söka jobb och vi är tillbaka igen där vi var förr. En ny väljargrupp som partierna "upptäckt" på senare är är landets pensionärer. Vård och omsorg har länge funnits med i vallöftena men på senare tid har man också upptäckt att pensionärerna många i vårt avlånga land. Flera kommuner bedriver idag nära samarbete med olika pensionärsorganisationer, som den vägen kan ge en politisk fjäder i hatten, och på det nationella planet har man upptäckt att man kan locka med sänkta skatter och höjda pensioner för pensionärerna. Dock gjorde man en sänkning nyligen, men man lovar både från höger och vänster att pensionärerna minsan skall få både mer i plånboken och bättre äldreomsorg. "Minskat skattetryck för alla eller skattechock för lärare, sjuksköterskor och andra med 'vanliga' jobb?" skriver Mikael Wendt i sin blogg. Han är för skattehöjning för att finansiera viktiga samhällsfunktioner men att "problemet med ett högt skattetryck är att det motverkar sitt syfte, att skapa resurser till dessa viktiga områden" skriver han. "Höga skatter håller nere tillväxten, hindrar nya jobb från att skapas och gör det svårt att finansiera välfärdsreformer. För höga skatter leder också till svartarbete och att människor undanhåller inkomster från skattemyndigheten". Kanske, kanske inte. Men att det håller nere tillväxten kan vara en av bieffekterna av höga skatter. Dock gav inte nuvarande regeringens skattesänkningar riktigt den puff man önskade på omsättningen, istället valde en stor del att spara undan pengar. Tyvärr sammanföll regeringsskiftet med en finanskris, som tyvärr hämnade mycket av de planer som alliansen ville införa eller införde. Dåligt rustande och planerande i kommunerna gjorde inte saken bättre. Thomas Östros (S) menar menar att vi skall ta från de rika och ge till de fattiga. Visst borde de som tjänar mer också betala mer i skatt, men hur mycket dessa skatter är på måste ha sina begränsningar. Jag kommer säkerligen aldrig komma upp i en månadslön som överstiger 30 000 kr i månaden, troligtvis kommer jag "sluta" någon tusenlapp under. Att 1/3 av min lön försvinner i skatt har alltid känts lite surt, givetvis vill man ju ha sina pengar, men man måste också tänka på vad pengarna går till och en väldigt stor del används faktiskt väl, även om det kunde användas bättre. Trots att vi lever i ett socialdemokratiskt välfärdssamhälle med relativt starka socialistiska tänkanden så har den lille kapitalistdjävulen fått tag i oss och vi har en form av socialdeokratiskt välfärdssamhälle med starka konsumtionstendenser. Vi vill ha så mycket onödiga konsumtionsvaror som egentligen är totalt onödiga, eller åtminstone mindre onödiga. Vi är egocentriska och väldigt avundsjuka på varandra, speciellt alla de som har det bättre än vi själva. De flesta som har höga, eller högre, inkomster har arbetat hårt för att nå dit, de kanske har sparat pengar länge, inte alltid för att tillfredsställa något kapitalistiskt begär, utan kanske med helt andra tankar. Varför skall då de "straffas" genom extra höga skatter, som faktiskt kan ses som orimligt höga? Varför skall de betala höga förmögenhetsskatter? Att de skall betala mer i skatt, ja, men det får ha sina begränsningar. För att vända på det så borde alla som tjänar under 20 000 har rejält sänkta skatter. Dessa lågavlönade yrken är oftast de som har ekonomiskt mest anstränga kassor. Bidragen bör inte höjas så mycket som vänstern vill, låt det istället ligga kvar på omkring 500 kr men gör det skattefritt. Ytterligare ett märkligt drag på de röd-grönas sida är att de vill ge företag, som har väldigt många unga anställda, extraskatt. Detta känns som ytterst märkligt då detta skulle öka ungdomsarbetslösheten och göra det ännu svårare för dessa att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden. Vilket företag vill anställa någon som kostar mer? Per Schlingmann, partisekreterare Moderaterna, "varnar" för den röd-gröna politiken i ett debattinlägg i Aftonbladet. Det som är så tråkigt med en demokrati är att det finns så många olika läger som sysslar med allt för mycket pajkastning, konstant motarbeta de andra oavsett vad frågan gäller och inte blir det lättare av att samhället är så brett med stor skillnad mellan de som står lägst och de som står högst. Därför är det så svårt att få till en bra utveckling, komma fram till vad som är bäst för alla. Det största sannolikhet blir det maktskifte i nästa val och då återstår det att se ifall de guld och gröna skogar som utlovas verkligen kommer.

6 oktober 2009

« Greppar efter halmstrån…

Nu är det jul igen… »

Etiketter: aftonbladet, alliansen, arbetslös, arbetslösa, arbetslösheten, bidrag, bidragen, bidraget, demokrati, demokratin, demokratiskt, finanskris, finanskrisen, förmögenhetsskatt, förmögenhetsskatten, höger, högern, inkomst, inkomsten, inkomster, jobb, jobba, jobben, jobbet, kapitalism, kommun, kommuner, kommunerna, lärare, massmedia, pension, pensionär, pensionärer, pensionen, Politik, regering, regeringen, röd-gröna, samhälle, samhället, sjuksköterska, sjuksköterskor, skatt, skattemyndighet, skattemyndigheten, skatten, skatter, socialdemokrat, socialdemokraterna, socialistisk, socialistiskt, sverige, thomas östros, tillväxt, tillväxten, val, välfärd, välfärdsmodell, välfärdsmodellen, välfärdspolitik, välfärdspolitiken, välfärdssamhälle, välfärdssamhället, vallöfte, vallöften, vänster, vänstern

Andra inlägg som kan vara av intresse

Denna dag, tidigare år

2011: Vem är den skyldige radioprofilen?
2011: Världen är ett geni fattigare
2009: Greppar efter halmstrån…

KennethBloggen