Stockholm tur och retur

Kategoriserad i Aktuellt, Eskilstuna, Jag själv, Nyheter, På resande fot, Saker som irriterar, Stockholm, Vardagen

I helgen var min kusin, Tobias, på besök. Planen var att ta en dagstripp till Stockholm och trots det rådande vädret, tågproblem och trötta fötter så blev det hela genomfört och så här i efterhand är man faktiskt riktigt nöjd med hela helgen. För den som nätsurfat i helgen på landets alla nyhetssidor har nog läst alla stora rubriker om kaos, förstörelse och katastrof i snöns spår. Inställda och försenade tåg i kombination med undermålig information gör resenärer osäkra och förtvivlade på landets tågstationer. Även bland annat Stockholms tunnelbanetrafik påverkas av det kalla vädret där bland annat växlar slutat fungera och ännu värre bromsar har slutat att fungera så att att tunnelbanetåg skenat förbi flera stationer. Mitt i detta kaos säger sig SJ arbeta febrilt med att informera och få både igång trafiken igen men också se till att inga resenärer blir lidande. Trots det har flera resenärer blivit "avkastade" tågen eller suttit fast i kalla tåg utan tillgång till toaletter, mat och dryck. SJ ber resenärerna att uppdatera sig via SJs hemsida eller informationstavlorna på stationen. Infrastrukturminister Åsa Torstensson menar att banverket och SJ gjort rätt när man stoppat trafiken men är samtidigt kritisk till att informationsflödet varit dåligt. Samtidigt som katastrofen breder ut sig likt de folkmassor som samlas på tågstationerna fruktar både resenärer och SJ för framtiden när ytterligare snöoväder beräknas komma in över Sverige till veckan. Hur det går i morgon när alla pendlare ska i väg till jobben är det ingen som vet. För mig och Tobias gick vår lilla stockholmsresa relativt bra. Ett litet missöde med utläsandet av busstidtabellen resulterade i att vi fick ta taxi till tågstationen. Tåget var redan inne och det avgick prick enligt tidtabellen. Dock fick vi vänta när vi närmade oss Stockholm eftersom ett tåg hade gått sönder och andra tåg var tvungna att köra om oss, men det blev inte mer än ca femton minuters försening. Väl i Stockholm var det kallt. Mycket kallt. Det blåste och snön som for runt var sådan där "finkornig" lössnö som vägrar ligga still. Viss charm har stan i sin vinterskrud. Allt blir ljusare och Gamla stan får en härlig extra mysig känsla. Tyvärr är dem helt väderlösa på att skotta så det var en liten pärs att gå runt och närvaron av att man när som helst, när man minst anar det, skulle kunna halka omkull gjorde att det nog såg lite roligt ut när man själv, och en miljon andra stockholmare, tog sig runt på gator och torg. Första målet för vår dagsresa var Aquaria, Stockholms version av Göteborgs Universeum. En delvis besvikelse må jag nog säga. Felet är nog den att jag hela tiden hade Universeum som referens och jämförde dem båda. Visserligen är säkerligen Aquaria byggt med influenser från just Universum men i så mycket mindre skala. Precis som i Göteborg fanns det där en liten regnskog, akvarium och svensk natur. Det Aquaria främst saknade, förutom storleken, var levande djur i sin regnskogsmiljö. I Göteborg finns det levande fjärilar, ödlor, fåglar och apor varvat med fiskar, i Stockholm fanns det bara fiskar och några ankliknande fåglar som man knappt såg. Dessutom var hela Aquaria fyllt av besökande barnfamiljer med skrikande barn som förpestade tillvaron. När Theo blir lite större ska jag ta med honom dit och se till att han skriker och stör andra besökare. Hämnden är ljuv! Andra målet för resan var Aquarias granne Regalskeppet Vasa. Detta magnifika och imponerande skepp stod klart, och sjösattes, den 10 augusti 1628. Men kort efter sjösättningen nös kung Gustav II Adolf till och skeppet kantade och sjönk. Kombinationen av felkonstruktion och felaktig lastning blev hennes fall, men eftersom kungen godkänt alla mått så föll ingen i onåd eller straffades för förlisningen. 50 - 60 av hennes besättningsmän följde henne till djupet. På mitten av 50-talet hittades hon på 32 meters djup och 1961, den 24:e april kunde återigen Stockholmarna och omvärlden beskåda regalskeppet, nästan 330 år efter hennes förlisning. Vasa hade haft tur, hon var välbevarad och med bärgningen av henne följde också en rad föremål och kunskaper kring 1600-talets båtbyggen och om livet till sjös och de senaste 50 åren har närapå 25 miljoner besökare kunnat se skeppet på nära håll, några har rent av kunnat peta på både henne, hennes kanoner, tillhörande robåtar och annat innehåll. Men mest fascinerande är nog ändå både hennes imponerande storlek och rika utsmyckning. Efter museibesök var det dags att börja runda av dagen. Ett avslutande matbesök på Max gjorde susen för både mage och fötter och där efter var det dags att återvända till tågstationen för avresa hemåt trodde vi. Det första som möter oss, när vi kommer innanför tågstationens dörrar är ett enormt folkhav. Vi fruktar för vår hemresa, trots att vi är på plats nästan timmen före avgång. På informationstavlan kan vi följa läget ute i Sverige för alla som ska till, eller från, Stockholm. Inställda och försenade tåg fyller tavlan och så småningom blir det också vårat tågs tur att bli försenat. För de som skulle ta sig från Göteborg handlade det om så mycket som sex timmar, för andra rörde det sig bara om några timmar och för oss handlade om tiominutare som sakteligen omvandlades till kvartar och slutligen halvtimme och inställt tåg. När det väl kom till att tåget skulle bli inställt, närapå timmen efter planerat avgång stod det att tåget skulle ersättas av buss, men varifrån bussen skulle gå avslöjade inte SJ och dryga minuten efter att man meddelat om buss försvann resan från skärmen. Panik utbröt hos både mig och Tobias men säkert också hos andra resenärer. Kön till SJs informationsdisk var lång och långsam, vid deras extrainsatta infodisk rådde djungelns lag men som tur var lyckades Tobbe snappa upp att det pratades om Eskilstuna. Informationsflödet var under all kritik från SJs sida. I högtalarsystemet meddelades det bara till en början förseningar och sedan hördes inte ett knyst. SJs tågvärd var knappt hörbar och vände sig definitivt inte till alla som samlats runt honom, men ändå kom informationen relativt bra fram och vi som skulle till Eskilstuna fick med språng följa efter honom mot bussterminalen där en ersättningsbuss skulle vänta. Det fanns en enda buss där och vi var betydligt fler än de 49 som får plats på en enda buss. Ytterligare en buss skulle ansluta men vi var ändå fler kvar än de ytterligare 49 personer som skulle få plats. SJs tågvärd uppmanade små barn att sitta i knät hos vuxna, vilket rent lagligt var kollisalt fel eftersom det dels är förbjudet och att det dels råder bälteskrav i bussen så huruvida någon verkligen satt med barnet i knät vet jag inte, tågvärden, eller om det var någon annan, uppmanade också folk att sitta tre-å-tre, hur nu det ens är möjligt och ännu mindre ens bekvämt för stackaren i mitten. Som tur var kom både jag och Tobbe snabbt ombord andra bussen och fick två sittplatser. Några stackare, som var allt annat än pigga, valde ändå, i desperationens spår, att sitta ner på golvet under resans gång. Omkring 20.30 lämnade bussen Stockholms bussterminal och någon gång närmare 23.00 klev vi av vid resecentrum i Eskilstuna, ett toalettbesök senare på högskolan och väntan på och ombordklivning på, buss till Skiftinge så var vi hemma strax efter midnatt, nästan tre timmar senare än beräknat. Trötta, möra, hungriga. Vi hade tur, väldigt mycket tur. Visserligen blev vårt tåg inställt och ersättningsbussen avgick sent, men vi slapp många av de bekymmer andra resenärer upplevde denna dag. Vi satt inte fast i ingenmansland, inte heller frös vi, även om det stundtals kom in kalla vindar på stationen och inte heller drabbades vi i någon allt för stor utsträckning av informationslöshet, hopplöshet, förtvivlan eller panik. Men visst fanns rädslan där, rädslan av att bli kvar på tågstation i Stockholm och inte kunna ta sig därifrån, inte veta hur eller vad man skulle göra om det inträffade.