Jag tillhör den andra generationen av barn, de som inte ägde och lirade Commodore 64 utan Nintendo 8-bit med Super Mario, Mega-man och alla de andra. Och under hela min hemmaboende uppväxt spelades det från gång till gång. När jag sedan flyttade hemifrån stod jag i valet och kvalet att antingen ta med min kära spelmaskin eller låta min syster ärva den. Det blev det sistnämnda och kvar blev jag med ett minne.
En tid efter det att jag flyttat hemifrån försökte jag ersätta min Nintendo med en emulator till datorn. Det vill säga att man i datorn kunde ladda ner särskilda program för att spela nintendospel, vilka även dem blivit omgjorda och överförda till datorn. Det var säkert olagligt men det skänkte en viss inre tillfredsställelse, spelen såg ut att vara de samma, den ruskigt bra musiken fanns där, men mycket av spelkänslan gick förlorad när man dels inte hade den härliga kontrollen och dels när datorskärmen gav en annan känsla än den gamla 28".
Under de tidiga barndomsåren med nintendon så fanns det tre typer av nintendobarn, lite som en hierarki eller statussikt. Det som utmärkte varje sikt var vilka spel de ägde och vilka spel de varvat. Längst ner fanns de som bara ägde standardspelen och de allra minst populära och mest okända titlarna och som givetvis inte ens varit i närheten av att varva spelen och därmed inte hade en aning om vad ens Koopa var för något. I mellansiktet fanns de som, precis som bottensiktet, ägde standardspelen och okända titlar, men som också ägde några av de större lite häftigare och svårare spelen, så som Zelda, och dessutom varvat Super Mario och eventuellt varvat Zelda, eller åtminstone varit framme hos slutbossen. Mellankidsen ägde också åtminstone ett strategispel men deras framgångar där var ofta begränsade. I det övre siktet fanns de som utan problem varvat de flesta spel de ägde, flera gånger om. De ägde alla häftiga titlar och var först ut att köpa senaste spelen. Budgettitlar var inget de beblandade sig med och mesta av speltiden ägnades åt att slå schackmästaren och varva strategispelen. Fusk var det aldrig tal om.
Jag skulle nog påstå att jag befann mig någonstans mellan botten- och mellansiktet. Några tuffa titlar ägde man, så som Mega-man, några strategispel ägde man också men det var först med hjälp av fusk som man äntligen klarade av att varva dem. Jag minns hur tuff man verkade i mellanstadiet, eller när det nu var, när man kunde visa att man gång på gång varvade Super Mario, fixade Doktor Willie i Mega-man och med helt perfekt handtag fixade att skjuta både det ena och det andra på skjutspelen. Man till och med fixade att slå schackmästaren, även om det hände extremt sällan. Tyvärr ägde man en så kallad Game Genie, ett litet tillägg som man fäste spelen i innan man stoppade in i maskinen med vars hjälp man kunde fuska, vilket gjorde att man sjönk några grader. Att fuska var inte coolt.
Aftonbladet.se väckte återigen mitt nintendosinne när de skrev om mamman i North Carolina som skulle s
älja sina barns gamla Nintendo. Försäljningen skedde på eBay och utropspriset var futtiga 10 dollar, för konsol och några spel, men det visade sig att kvinnan satt på en riktig guldgruva. Hon ägde nämligen det extremt sällsynta och legendariska ”Stadium Events”, ett spel som orsakade stor rabalder när det släpptes på 80-talet som resulterade i att nästan hela serien togs tillbaka och idag tror man att bara ca 10 stycken finns kvar. Budgivningen fick en himla fart och när den var över var mamman nästan hela 95 000 kronor rikare. Men även den som inte äger ”Stadium Events” med originalförpackning kan ändå göra en (liten) hacka på sin Nintendo. I skrivandets stund säljs det Nintendo 8-bit konsoler, både med och utan spel, på Tradera för allt från någon hundralapp upp emot nästan en tusenlapp.
Man kanske skall se om man kan hitta en emulator och lite spel att lira en stund med?
En 30+ kille exporterad från Trollhättan som just nu fördriver tiden som biståndshandläggare i Gislaved kommun. I min blogg skriver jag om lite av varje ur både min och omvärldens vardag stundtals utblandat med roliga saker man kan hitta på nätet samt små historiska tillbakablickar. Läs mer om mig...
I november är det så mörk att när vi vaknar vet vi inte vet om det är morgon eller kväll. Det är kallt, blåser, regnar och är allmänt eländigt. Men så snart den första snön faller och första advent kommer så blir allting ljusare. Tills dess får vi hålla till godo och mysa bäst vi kan med varma drycker, en god bok och levande ljus.
Ligger och skräpar i källaren. Vet inte om den fungerar men du får väl testa.
Det är nog mer värt där nere än på Tradera är jag rädd för
sv; ja, han är jättegrym på att klappa händerna, digga till musik och skratta. haha. och ja, fler tänder har kommit, inte framtänderna i övre käken, men tänderna bredvid framtäderna har kommit