Den 9 april 1940 skakades återigen världen om, inte minst Sverige, när Tyskland inledde sin Operation Weserübung - ockupationen av Danmark och Norge. För Tyskland var det en nödvändighet, en kamp mot tiden, antingen kom tyskarna först eller de allierade, skulle de allierade hinna först skulle hela den nödvändiga malmexporten från Sverige riskeras skäras av.
Både Danmark och Norge var vid tidpunkten neutrala och därmed var angreppet mycket oväntat och kom så plötsligt att Danmark inte hade en chans att försvara sig och landet föll, lite retsamt, nästan omedelbart medan norrmännen höll ut betydligt längre och trots att landet i stort var ockuperat dröjde det ända till den 10:e juni innan landet formellt kapitulerade till tyskarna. Norge fortsatte dock ändra fram till det att Tyskland kapitulerade, inför de allierade, att delta i strider runt om i världen på de allierades sida.
Huruvida Operation Weserübung var en framgång, eller ej, kan alltid diskuteras. Målet med operationen var att säkra den svenska malmen och dess transportväg ner till Tyskland, vilket också uppnåddes, men kostnaderna för operationen, både när det gällde människoliv som materiella ting var dyra. Ockupationen av de båda skandinaviska länderna förhindrade att en ny front kunde bildas men bidrog samtidigt till att gränserna att försvara drogs ut vilket senare under andra världskriget skulle tära ännu mer på de tyska trupperna.
Nästan 6 000 man, på vardera sidan, alltså närapå totalt 12 000 man fick sätta livet till, både civila som militär under operationen. Därtill kommer också de materiella förlusterna för de invaderande tyskarna i form av förlorade krigsskepp, flygplan och pansarfordon. I Operation Weserübung kölvatten drog senare den tyska hemliga polisen, Gestapo, samt olika dödskommandon under SS fram i länderna för att lokalisera och "ta hand om" fienden till staten. Män och kvinnor, både civila och militära fick också under de följande åren sätta livet till i olika attentat, sammandrabbningar och andra insatser.
Sverige fortsatte sin neutralitet under hela kriget, även om vi i det dolda på olika sätt arbetade mot tyskarna när det gällde spioneri, och när tyskarna begärde fri lejd för trupptransporter släppte vi dem rakt igenom vårt land på järnvägen. Flyktingar som tog sig över våra gränser internerades eller skickades tillbaka, oftast till ett öde som innebar döden.
Nästan fem år efter Operation Weserübung rammade det tyska "riket" samman. Trots att det gått över 60 år så finns det fortfarande efterlevande i Skandinavien som inte vet vad som hände med deras släktingar, var dem tog vägen och om dem kanske fortfarande levde någonstans där ute efter krigsslutet.