För på dagen 20 år sedan upphörde den sista gränsen mellan öst och väst och Europa blev återigen helt när de gränser, den nästan 30-åriga muren byggt upp, återigen öppnades upp. Dock dröjde det ända till januari innan muren rent fysiskt började rivas, men kvällen den 9:e november 1989 är ändå det datum som firas mest, för det var då man för första gången på åratal kunde kliva över till andra sidan, omfatta släkt och vänner som man inte sett på år och dagar. Skaka hand med andra som gemensamma landsmän och inte som öst- och västtyskar.
Över 2,7 miljoner människor flydde över gränserna från öst till väst men fler än 136 personer fick sätta livet till då gränsvakten stramades till. Vissa av dessa fatala flyktförsök leddes till att den döde användes som en varning till andra, då den döda kroppen kunde ligga kvar i timmar, ibland dagar.
Men Berlinmuren, och kommunismens fall i Europa, förde inte bara med sig goda saker. Kommunismen lämnade ett Östeuropa i kaos, fattigdom och outvecklad välfärd, något som fortfarande, trots att det gått 20 års tid, ännu finns kvar. Trots att den fysiska muren är så gott som borta så kvarstår en psykisk mur mellan väst och östtyskar. Frustrationer och avundsjuka. Och det lär nog dröja innan både Berlinare och Tyskar ser sig som ett enda enat folk.
Själv var jag bara åtta år, när muren föll, och har inga större minnen från händelsen mer än att jag tror mig minnas att vi pratade om det i skolan. För oss svenskar innebar kommunismens fall, och Sovjetunionens sönderfall att det största hotet vi haft, som nation, sedan åtminstone Tyskland och andra världskrigets dagar, nu var ett minne blott. Men det var faktiskt först nu som det trasiga Sovjet började bli farligt, i sönderfallets spår tappade man kontroll över landet, vapen hamnade på drift, krigsherrar började växa fram och farligast av allt, den förföriska och mäktiga kapitalismen började dra fram över landet, göra folk lockande rika lockande fort och en helt ny företeelse växte fram - Den ryska maffian.
