En missad affär

Sedan några år tillbaka brukar jag mer, eller mindre, regelbundet kolla in annonser om kolonistugor som är till salu, besöka, när tillfället ges, koloniområden och drömma mig bort till lummiga frodiga små lotter med egenodlade grönsaker och frukter i ett färgsprakande paradis, där den typiske lilla svenska stugan står, röd med sina vita knutar.

Till min förfäran inser jag att kolonidrömmen ligger långt borta då priserna på en lott nått fantasifulla höjder och är idag, på sina håll i landet, lika dyra som en vanlig sommarstuga. Något bland annat Aftonbladet skrev här om dagen.

Medveten om att det är svårt att låna till en kolonilott så inser jag att jag kommer bli en sådan där 50+ människa när väl den dagen kommer då jag har råd med en kolonilott, förutsatt att jag inte redan då äger någon dyr lägenhet eller hus som ska betalas av och att mitt intresse för en egen liten kolonilott försvunnit.

Men för lite drygt sju-åtta år sedan hade jag chansen till min livs affär, borträknat försäljningen av min lägenhet 2007 som kanske var min livs affär. Då, för drygt sju-åtta år sedan, sålde farfar sin kolonilott, som han köpt bara några år innan efter att han sålt sin sommarstuga. Åldern tog sakta ut sin rätt och det var dags att lämna vidare.

Kolonistugan han hade låg inom ett av Trollhättans populäraste, kanske rent av det populäraste, koloniområdet. Relativt centralt men ändå vid sidan om, med lantlig idyll och nära till bekvämligheter. Farfar frågade om jag var intresserad, allt han begärde var en spottstyver, typ, samma summa som han gett för stugan, och jag var lockad. Tyvärr hade jag inte dem pengarna då och inte heller skulle jag ha lyckats jobba ihop dem snabbt nog. Så jag tackade nej. Ett misstag jag ångrar än i dag.

Sedan dess har priset på kolonilotterna ökat å ökat å ökat och i dag ligger dem kanske någonstans på tre, fyra gånger så högt som då, vissa har ökat mer, andra mindre, men gemensamt så har alla ökat i värde och efterfrågan är hög, mycket hög. I vissa kommuner och koloniföreningar är väntelistan så lång att det går snabbare att ställa sig i kö och få en ny njure, hjärta och en date med Kungen, två gånger om.

Jag var dum som inte den gången tackade ja och utarbetade någon form av avbetalningsplan, möjligen räntefritt (vi är ju ändå släkt), så hade jag kanske kunnat lägga ännu en bra affär till min resumé, ett köp som ökat mer i värde än guld. Men framförallt så skulle jag haft tillgång till en egen grön oas, med en liten stuga i rött med vita knutar…

Bildkälla: Wikipedia Commons, under Creative Commons Erkännande – Dela Lika 3.0 Generisk

  • Facebook
  • Twitter
  • Add to favorites
  • RSS
  • Google Reader

«

»

Lämna en kommentar

Min gravatarTips! Visste du att också du kan skaffa en snygg, valfri, bild som syns när du skriver kommentarer på Internet, så som jag har här intill höger? Gå in på Gravatar.com och registrera dig så blir du också en i gänget med egen kommentarsbild.

  1. (måste anges)
  2. (måste anges, kommer inte att publiseras)
  3. (frivilligt)
  4. (måste anges)

Kategorier

  • Aktuellt (239)
  • And now something completely different (11)
  • Bemärkelsedagar (44)
  • Djur (10)
  • Familjen (95)
  • Högtid (47)
  • Inspiration (3)
  • iPhone (15)
  • Jag själv (238)
  • jobb (60)
  • Körkortet (11)
  • Matlagning (1)
  • Min bil (1)
  • [+] Min lägenhet (47)
  • Minns (68)
  • monarkin (7)
  • mustaschkampen (5)
  • [+] Nöje (153)
  • Nyheter (132)
  • Om bloggen (50)
  • Omsorgstagare berättar (1)
  • På resande fot (76)
  • Politik (70)
  • Religöst (10)
  • Saker som irriterar (81)
  • Semester (23)
  • Skolan (104)
  • Skratt (114)
  • [+] Städer (195)
  • tävling (2)
  • Theo (48)
  • Träning och motion (5)
  • Vardagen (280)
  • Veckans… (1)
  • Vikt och hälsa (21)
  • Viktresan (5)
  • Visdomsord (17)
  • Wordpress (18)

Arkivet

Senaste kommentarerna

Twittrat

Bloggar jag följer

klart.se

Se min Spotify-profil