Nästan bara böcker…

Den stora bokmässan i Göteborg lockar närapå 100 000 besökare varje år och engagerar säkerligen lika mycket personal, utställare och annat kringfolk innanför Svenska Mässans väggar. Det är nu 25:e året i rad som man anordnar mässan och dess popularitet lär knappast avta. Mässan har ju trots allt vuxit rejält de senaste åren och fått utöka sina lokaler.

Min tanke var att i år, precis som förra året, besöka mässan både lördag och söndag av den enkla orsaken att det blir både stressigt och oerhört tungt att bara gå en dag. Det händer något konstant av intresse under varje timme av bokmässan, ibland flera saker samtidigt, vilket gör att man önskar att man kunde klyva på sig. Tyvärr är jag inte ensam om att gilla vissa saker och ibland blir köerna allt för långa till en viss mässbesökare, och väntetiderna olidliga. Detta väntande leder då i sin tur till att man får mindre tid över till annat och kanske missar något annat eller kommer såpass sent att man hamnar långt bak i en annan kö och eländet börjar om igen.

På sina håll i lokalerna fanns det en och annan magnet som drog stora åskådare och bildade långa köer som tidvis korkade igen gångarna inne på mässan. En av dem var Trollhättesonen Peter LeMarc, som nu kommit tillbaka som författare. Hans nya bok handlar egentligen om gammal skåpsmat fast i nytt utökat format. Boken innehåller 100 av hans mest betydelsefulla texter med en berättelse kring dem, vad de handlar om, hur han kom på dem osv. En analys av honom själv helt enkelt, berikad med mängder av bilder från både hans barndomsår och vuxna liv. Givetvis är Trollhättan det som ligger honom varmast om hjärtat och det som format honom mest.

Ett annat dragplåster på mässan är Anders Eldeman, A.K.A. Mr Melodikrysset, som de senaste åren kört live från mässan. Precis som alltid när denna personlighet visar sig live står en publik och jublar samtidigt som kvinnorna skriker som om det vore självaste Beatles på scen. Nytt för i år, eller åtminstone inget jag sett förut, så fanns det möjligheten för mässbesökarna att kryssa på plats i ett särskilt kryss och på plats vinna fin-fina priser. I Sveriges Radios monter dök också en rad andra kända profiler upp, både som sände live och mest bara hängde vid sidan av, en av dem var Ulf Elfving.

En annan trollhättepôjk som debuterade på mässan var ingen mindre än Jan Lööf, känd från klassikern Tårtan och tecknaren och upphovsmannen av Skrotnisse och Felix. Han är i år aktuell med att hans samtliga serier nu ges ut som samlingsvolym, givetvis var man tvungen att inhandla en, tyvärr hade de bara volym 2 och inte ettan. Det roliga är hur Lööf alltid ritat, och själv i rollen som Janus i Tårtan, speciella utmärkande karaktärer, själv såg helt normal ut för en man som närmar sig 70.

Två återkommande serietecknare, som jag alltid köper en signerad bok av, är Lars Mortimer (Hälge) och Jonas Darnell (Herman Hedning). Älgen Hälge har roat oss nu i många år och förhoppningsvis kommer han att fortsätta med det nu när han fyller 10 nästa år. Darnells Herman Hedning är allt annat än rumsren, den är så äcklig att den är fantastisk rolig att läsa. Darnell har också axlat rollen som en av 91:ans serietecknare och hans tecknarstil går inte att ta miste på. Dock har Darnell blivit lite av ett problem för Egmont de senaste åren då han tycks vara svår att kontrollera, antingen kommer han för sent eller så kommer han inte alls och lämnar därmed en rad missnöjda mässbesökare efter sig.

Hans Lindström har en mycket vass penna och han tvekar inte att använda dem i sina enstripsserier, oftast samhällskritiska eller bara extremt snuskiga. Självklart måste man äga hans senaste alster.

Samir, av Max Gustafson, är en serie jag har fastnat för på senare år. Den handlar om Samir, en ung invandrare, vars liv mest går ut på att inte göra någonting, driva runt i kvartern och bara slappa, helst tillsammans med hans kompisar. Serien har många förutfattade meningar som dolda budskap både när det gäller invandrare och funktionshindrade, något Gustafson tycker är viktigt att lyfta fram. Läs mer om serien här >>

Till skillnad från tidigare år, blev det inte köpt några egentliga ”riktiga” böcker i år, istället nöjde jag mig med att lyssna på författare som Herman Lindqvist med flera som berättade om allt från biografier om franska överheter till mord både i nutid och för 3000 år sedan. Där i mellan lyssnade man också på musik, debatt, radioprogram med mera.

Nästa år får det nog bli två dagar igen…

  • Facebook
  • Twitter
  • Add to favorites
  • RSS
  • Google Reader

«

»

Lämna en kommentar

Min gravatarTips! Visste du att också du kan skaffa en snygg, valfri, bild som syns när du skriver kommentarer på Internet, så som jag har här intill höger? Gå in på Gravatar.com och registrera dig så blir du också en i gänget med egen kommentarsbild.

  1. (måste anges)
  2. (måste anges, kommer inte att publiseras)
  3. (frivilligt)
  4. (måste anges)

Kategorier

  • Aktuellt (239)
  • And now something completely different (11)
  • Bemärkelsedagar (44)
  • Djur (10)
  • Familjen (95)
  • Högtid (47)
  • Inspiration (3)
  • iPhone (15)
  • Jag själv (238)
  • jobb (60)
  • Körkortet (11)
  • Matlagning (1)
  • Min bil (1)
  • [+] Min lägenhet (47)
  • Minns (68)
  • monarkin (7)
  • mustaschkampen (5)
  • [+] Nöje (153)
  • Nyheter (132)
  • Om bloggen (50)
  • Omsorgstagare berättar (1)
  • På resande fot (76)
  • Politik (70)
  • Religöst (10)
  • Saker som irriterar (81)
  • Semester (23)
  • Skolan (104)
  • Skratt (114)
  • [+] Städer (195)
  • tävling (2)
  • Theo (48)
  • Träning och motion (5)
  • Vardagen (280)
  • Veckans… (1)
  • Vikt och hälsa (21)
  • Viktresan (5)
  • Visdomsord (17)
  • Wordpress (18)

Arkivet

Senaste kommentarerna

Twittrat

Bloggar jag följer

klart.se

Se min Spotify-profil