Knallar i fjärran

I går var det 70 år sedan andra världskriget ”officiellt” inleddes med att Tyskland invaderade Polen. Det hela hade det redan tidigare ”smygstartat” med att Tyskland hade börjat roffsa åt sig tidigare tyska områden runt om i Europa men snart hade Hitler börjat kasta sin blick mot andra områden, som han med våld började erövra. Med invasionen av Polen förklarade bland annat England och Frankrike krig mot Tyskland och det skulle inte dröja länge förrän så gott som samtliga länder i världen på något sätt blev involverade.

Den första tiden var krigslyckan god för Tyskland, deras taktik var effektiv och producerade goda resultat, men i halvtid vändes lyckan. Amerikanarna kastades in i kriget när Japan anföll Pearl Harbour, vilket gav de allierade en ny stark medspelare, Tyskland hamnade i ett tvåfrontskrig när dåraktigt anföll Sovjet, och efter det att Hitler själv, mer eller mindre, tagit över allt gick det bara utför. Resurserna började sina, de erfarna veteransoldaterna förverkades en efter en och ersattes av unga pojkar och gamla män och den glorifierade bilden som tyskarna hade av sig själva började sakta blekna. 1943 var det uppenbart att Tyskland inte skulle vinna, det var bara en tidsfråga om när de skulle besegras.

När kriget väl var slut och de sista styrkorna kapitulerat, stod Europa inför en lång svår tid av återuppbyggnad. Hela storstäder låg i totala ruiner, på slagfälten låg hundra tusentals dödsoffer, civila som militära, i fångläger gjordes förskräckta upptäckter och i skogar, och andra områden, hittades massgravar. Totalt hade över 60 miljoner människor mist sina liv.

I Efterkrigstidens historieböcker har Tyskland, eller Nazityskland, utpekats som de värsta förövarna. Visst de utförde grymma brott mot de mänskliga rättigheterna men de var inte värst, deras ”organiserade” förföljande och avrättande av ”icke önskvärda” är ingenting i jämförelse med den ”kampanj” det kommunistiska Sovjet genomdrev både årtiondena före andra världskriget och årtiondena fram till kalla krigets slut. Stalin knöt sin järnhand kring de ”befriande” länder som den Röda Armén ”befriat” under andra världskriget och Sovjet höll hårt i dessa och styrde med inhumana sätt fram till järnridåns fall. Något som inte direkt lyfts fram på samma sätt. Likaså hur USA drog fram sin sina Korea- och Vietnam-kampanjer är sällan sådant som omnämns på samma sätt, även om siffrorna var mindre. Men viktigt är dock ändå att tänka på på att Tyskland orsakade sitt massiva lidande på bara drygt tio år.

  • Facebook
  • Twitter
  • Add to favorites
  • RSS
  • Google Reader

«

»

Lämna en kommentar

Min gravatarTips! Visste du att också du kan skaffa en snygg, valfri, bild som syns när du skriver kommentarer på Internet, så som jag har här intill höger? Gå in på Gravatar.com och registrera dig så blir du också en i gänget med egen kommentarsbild.

  1. (måste anges)
  2. (måste anges, kommer inte att publiseras)
  3. (frivilligt)
  4. (måste anges)

Kategorier

  • Aktuellt (239)
  • And now something completely different (11)
  • Bemärkelsedagar (44)
  • Djur (10)
  • Familjen (95)
  • Högtid (47)
  • Inspiration (3)
  • iPhone (15)
  • Jag själv (238)
  • jobb (60)
  • Körkortet (11)
  • Matlagning (1)
  • Min bil (1)
  • [+] Min lägenhet (47)
  • Minns (68)
  • monarkin (7)
  • mustaschkampen (5)
  • [+] Nöje (153)
  • Nyheter (132)
  • Om bloggen (50)
  • Omsorgstagare berättar (1)
  • På resande fot (76)
  • Politik (70)
  • Religöst (10)
  • Saker som irriterar (81)
  • Semester (23)
  • Skolan (104)
  • Skratt (114)
  • [+] Städer (195)
  • tävling (2)
  • Theo (48)
  • Träning och motion (5)
  • Vardagen (280)
  • Veckans… (1)
  • Vikt och hälsa (21)
  • Viktresan (5)
  • Visdomsord (17)
  • Wordpress (18)

Arkivet

Senaste kommentarerna

Twittrat

Bloggar jag följer

klart.se

Se min Spotify-profil