Förespråkare för upphovsrätten hotas
Kategoriserad i Film, Jag själv, Nyheter, Politik, Saker som irriterar, Tv, Vardagen
Historieprofessorn Dick Harrison är senast i raden av förespråkare för upphovsrätten som fått ottäcka hotbrev, skriver Katarina Lindbergh, Dick Harrisons fästmö, i dagens
nätupplaga av Aftonbladet . Orsaken ska tydligen vara den att Harrison varit med i två debatter där han debatterat mot Pirate Bay och illegal fildelning. Enligt Lindbergh framförde då Harrison ståndpunkten "Folk får gärna fildela, men de kan inte fildela upphovsrättskyddat material, för det är stöld" vilket nu retat upp många personer och därmed är roten till alla hotbrev. Lindbergh skriver att det hela har lett till en sådan otrygghet att hon inte inte längre vågar gå ut och hämta posten eller svara i telefon. I vissa brev har det skrivits med en sådan ton att hon bland annat är rädd för att huset ska brinna ner.
Detta är givetvis mycket oroväckande eftersom det inte bara är en attack mot Dick Harrison med fästmö utan också för att det är en attack mot demokratin i Sverige. Ett hot mot den yttrandefrihet och åsiksfrihet vi faktiskt har i det här landets grundlag. Att personer, oavsett ifall de representerar ett politiskt parti eller gör en egen mer, eller mindre, privat politiskt ställningstagande blir påhoppade på detta sätt gör mig både ledsen och oroad över landets framtid. Visst, det rör sig säkerligen och unga vänsterextrema fildelare som är ilskna över de nya lagar som trätt i kraft, men ändå? Jag håller med Harrison, fildelning av upphovsrättssskyddat material är stöld, och de inser säkerligen också att fjorttisar som håller på och skickar mp3- och filmfiler fram och tillbaka mellan sig. Felet är bara den att vår moraliska synvinkel har förändrats så att vi ser fildelningen som någon form av legal olaglighet som på något sätt är helt okej. Till råga på allt driver bland annat politiska partier som Piratpartiet någon form av förskönad bild av fildelningen och informationsfrihet som delvis kan liknans vid någon Robin Hood- eller Karl-Bertil Jonsson-saga - Ta från dem rika och ge till dem fattiga. Men felet i debatten är att båda sidor framställer problematiken helt fel, att fildela en film är inte det samma som att gå rakt in i en butik och knycka en film eller bryta sig in hos grannen och sno hans teve, som filmbolagen gärna påstår. Felet ligger i att det är allt för många (giriga) mellanhänder som ska ha så mycket pengar, i kombination med vissa stora Hollywoodkändisars fantasilöner, som gör folk inte vill betala de där 200 kr som en dvd-film kan kosta, speciellt inte om de vet med sig att den så gott som gratis kan tas hem via nätet. Det är där som man måste förbättra sig.
5 maj 2009
« Tillbaka till skärgården
…och där kom första tentan… »
Etiketter: aftonbladet, åsiktsfrihet, bryta sig in, demokrati, demokratin, dick harrison, dvd, dvd-film, fildelning, Film, filmer, hollywood, hot, hotad, hotbrev, illegal, illegalt, inbrott, karl-bertik jonsson, lag, lagar, lagen, mp3, nätet, otrygghet, parti, pirate bay, piratpartiet, Politik, politiskt parti, robin hood, sverige, teve, Tv, vänsterextrema, vänstern, yttrandefrihet
Hot är tyvärr inte ovanliga oavsett på vilken sida man deltar i debatten. Det är förvånande hur vuxna människor kan bete sig.
Men pratar man åsiktsfrihet så har ju piratpartister blivit kickade från uppdrag på grund av sitt politiska ställningstagande och medverkan i intervjuer ( http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2567385.svd ) . För att inte tala om hur hotfullt det kan tyckas med rättegångar med allt från poliser som blir anställda av ena parten innan förundersökningen är klar och domare som är medlemmar i politiska intresseorganisationer ( Upphovsrättsföreningen/ALAI (www.alai.org)).
Tyvärr har piratpartister fått vänja sig vid hot från den andra sidan så de kanske är lite mer hårdhudade vid det här laget. Men det är knappast något unikt.
Alla har rätt till sin åsikt och ska inte kunna straffas för den. Det är givetvis mycket tråkigt när sådant här sker, oavsett vilken politisk ideologi man har. Det är en sak om man blir avskedad eller omplacerad på grund av att ens åsikter påverkar jobbet men när det sker så ogrundat som i Jonas Bergling fall så är det bara sorgligt. Som tjänsteman, där man ska utföra ett visst ämbete, förväntar jag mig opartiskhet, men vi är ju trots allt bara människor, och jag hoppas att det från domstolens sida har skett Fair Play.
Frågan är dock om vi någonsin kommer förändras?