Studentkåren bjöd in alla studenter till en guidad rundtur bland djuren på Parken Zoo, här i Eskilstuna. Av skolans över 15 000 studenter hade bara ca 58 anmält sig och otroliga 33 dök upp.

Eftersom de riktiga kändisarna inte hade tid att komma fick deras statyer komma istället
Rundturen var inte direkt något att hänga i granen. Jag hade väntat mig åtminstone att få vara där i två timmar, istället blev det bara en. Visserligen är inte zoot direkt stort och på den timmen hann djurskötaren visa oss runt till de inhäng där det fortfarande fanns djur och samtidigt berätta lite om dem. Men jag skulle vilja ha haft möjligheten att stanna länge vid varje inhäng, titta närmare på djuren och också fått mer berättat om dem, om Parken Zoos arbete för djuren och så vidare. Visserligen kostade bara besöket 40 kr och ser man till priset, där ordinarie pris ligger på omkring 170 kr, så fick man valuta för dem.

Vitkindad gibbonapa
Vissa av djuren hade mycket charm. Vallaby kängurun ville inte direkt visa sig utan gjorde det bästa den

kunde för att gömma sig i det höga gräset, även om man skymtade den lite,

Gibbonaporna skuttade runt och visade sina duktiga klätterkonster, den bengaliska vita tigern vandrade runt och iakttog oss samtidigt som den kommunicerade med oss, men så snart den hörde djurskötarnas bil trodde den att det var matdags och intresset för oss försvann helt.

Sumatra tigern svichar snabbt förbi
Sumatratigrarna var ståtliga djur, med sin vikt omkring 100 kilo och kattens smidighet blir man inte annat än imponerad av dem. De asiatiska lejona visade snabbt upp sig. Först fick honom ligga i displayen för att sedan köras bort av hanen som visade sig någon minut innan också han försvann. Det är lustigt hur stora skillnader det finns mellan kattdjur. Lejonen tillhör den delen vars kroppar ser seniga och malätna ut, men ändå är det ett formidabelt djur som man inte vill komma för nära. Pallaskatten är ett lustigt djur, den påminner om någon långhårig raskatt men den är en vildkatt och lever i de höga asiatiska bergstrakterna. Korta ben, tjocka med tjock päls och har ett läte som inte alls låter som någon katt jag känner. De är jägare och i sin kost ingår bland annat harar.

Pallaskatten tror att den skall få mat
Komodovaranen är en stor ödla som imponerar med sin längd på mellan 2,5 - 3 m och en vikt som kan variera från 50 - 100 kilo, men att det har förekommit dem som vägt ända upp mot 160 kilo. Det är ett mycket långsamt djur och precis som tigern fångar det sina byten genom att smyga sig på dem. Komodovaranen lägger sig helt stilla på marken och inväntar sina offer, när ett rådjur, häst eller liknande kommer i närheten ger den ifrån sig ett snabbt hugg. Offret springer iväg men komodovaranen har så mycket bakterier i sin saliv att offren snabbt drabbas av infektioner och dör. Så det är bara för ödlan att med sin 50 cm långa tunga spåra upp bytet och sedan snabbt äta upp det.

Komodovaranen lurpassar på ett rådjur, eller så är han kameraskygg
Den lilla röda pandan, var även den ett skyggt djur, först visade den sig inte men när djurskötaren stod och pratade om den dök den upp efter en liten stund, gjorde några snabba språng runt i hänget och försvann sedan igen. Normalt gillar den att ligga ihopkurad i något träd, vilket man är van vid från Nordens Ark, men denna lille krabaten hade en egen liten avskild håla där den höll till.

Röd panda, när den som snabbast visade sig
Eftersom säsongen, för parken, var över så hade de flesta djur tagits in i sina "vinterburar" och därmed gapade många av hängen utomhus tomma. Det var synd att vi inte fick komma in och se dem, även om de befann sig där.