Jag vill inte titta in i kameran
I onsdags passade jag på att hyra mig en bil och åka ner och hälsa på min systerson i Jönköping. Det är så jobbigt att ta sig ner med buss eller tåg så hyrbil var det mest bekväma alternativet. Statoil hade visst slutat med den stor-lilla Nissan Note och istället börjat med en liten Toyota IQ som sin "billiga bil". På bredden är den ju lika stor som de flesta personbilar men på längden är den inte mer än hälften så lång som vanliga personbilar, det liksom fattas en bit.
Det sägs att det var Kurt Olsson som ligger bakom konstruktionen av bilar som Toyota IQ, med flera. Det var när han gjorde värnplikten vid Luftvärnsregementet Lv6, i Göteborg, någon gång kring 1965 när han, genom att avfyra sitt automatvapen, klöv en bil på mitten och därmed födde idén om mindre bilar.
Toyota IQ
Resan ner till Jönköping gick via Örebro och IKEA. Tanken var att jag skulle köpa en fotpall till min fåtölj men som vanligt fanns den inte att tillgå i butiken, konstigt nog är den alltid slutsåld när man ska ha den. Men man gick ju inte riktigt helt "lottlös" från IKEA utan istället fyllde man ju sin kasse med annat smått som en ny pall, lite krukor och vaser med mera.
Theo, med tillhörande föräldrar, flyttade för ungefär en vecka sedan in i en ny, betydligt större lägenhet, och hade inte ännu riktigt kommit i ordning, sådant tar ju av egen erfarenhet tid och när man flyttar till större så dyker ju onekligen upp en rad nya problem som involverar inköp av nya möbler att fylla upp de nya tomrummen med. Därför ska det bli spännande att se hur det hela blir när det blir klart.
Torsdagen spenderades först och främst till en lång sovmorgon, det var länge sedan man hade en sådan, så det var skönt, sedan tog vi alla tre en långpromenad ut i Jönköpings tätort. De bor söder om centrum och tanken var att vi skulle gå runt munksjön förbi A6 och tillbaka igen men de plötsligt oväntade skyfallet fick oss istället att envetet välja att gå motsatt håll, nordväst, istället, och gå via statsparken och tillbaka.
Utsikten från Jönköpings Staspark öster ut (Klicka för större bild)
För den som aldrig varit i Jönköping, ännu mindre statsparken där, så skulle man kunna jämföra den med Slottsskogen i Göteborg, fast betydligt mindre och tråkigare eller med Nohlhaga park i Allingsås, fast utan slott, kolonilotter och vatten alldeles bredvid. Det var krångligt att hitta dit då skyltningen var snål och precis som de andra parkerna bjuder också Jönköpings statspark på lite djurliv i form av lite getter, några rådjur, något som på håll såg ut som en häst samt två stycken lamor. Utöver det finns lite stugor, några minnessaker och en god utsikt att titta på. Vill man pröjsa så finns det också en dansbana att besöka med livemusik.
En get
Eftersom hela statsparken ligger på höjden så måste man hela tiden gå för uppförsbackar, branta sådana, som när man ska hem blir raka motsattsen, branta nedförsbackar. Men man fick ju god motion i alla fall, och regnet till trots var nog Theo den som var torrast. Och för att summera det ytterligare så fanns det en annan sak som gav parken ett plus i kanten, jämfört med dess syskon, nämligen att alla toaletterna var gratis att använda.
Lama
Tyvärr var jag tvungen att åka hem på torsdagskvällen, eftersom man har jobb att sköta, och man saknade den lille kotten redan innan man åkt, visserligen blir han mycket roligare sedan när han blir äldre, så man sitter redan och planerar ett nästa besök.
Resan ner flöt på ganska smärtfritt, det regnade lite på väg mot Örebro och sedan lite strax innan Jönköping, där i mellan var det uppehåll, vilket kändes skönt. Hemresan däremot var en skräckupplevelse på många vis. Dels vräkte regnet ner i sådana mängder att det inte gick att hålla fartgränserna, eftersom risken för vattenplaning var stor, och dels gjorde skyfallet att sikten krympte ganska rejält. Dessutom lurade GPS:en ut mig på långa omvägar då jag gjorde misstaget att ta av från motorvägen för att stanna en stund att vila. Något måste ha blivit allvarligt fel i navigationssystemet för den ville att jag skulle ta vägar som inte fanns och de vägar den ledde mig på var ytterst tveksamma om man överhuvudtaget kunde kalla dem vägar. Tyvärr upptäckte jag navigationsfelet allt för sent så det gick inte att backa eftersom vägarna var allt för krokiga och med allt för dålig sikt för att se var man backade bilen. Men hem kom jag till sist, efter närapå 45 minuter skogsväg.
