Det är så tråkigt att ha ett son-namn, ännu tråkigare att ha två, även om jag givetvis förstår dess identitetsvärde och arvsvärde, men son-namn saknar samma innebörd som ett anrikt namn som kanske har adlig bakgrund, även om son-namnet gått i arv i flera generationer.
Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, har ungefär var tredje svensk ett son-namn. Listan över
de 100 vanligaste efternamnen i Sverige består i princip till hälften av son-namn där Johansson, Andersson och Karlsson är de populäraste namnen med ca 262 000, respektive 261 000 samt 231 000 bärare förra året.
Vidare består tio-topp-listan av Nilsson, Eriksson, Larsson, Olsson, Persson, Svensson och Gustafsson med ca 177 till 100 000 bärare förra året. Först på 21:e plats hittar vi det första icke son-namnet Lindström med ca 25 000 bärare år 2009.
Trots att listan rymmer hundra efternamn och att bärarna blir allt färre och färre ju längre ner på listan man kommer, under 10 000 bärare, så känns inte efternamnen varken unika eller ovanliga.
Bengtsson, som kommer från mammas sida, hamnade på 15:e plats med sina ca 35 000 bärare förra året medan Jansson, från pappas sida, kommer strax ovanför, 13:e plats, med ca 51 000 bärare. Kanske inte så många man delar efter namn med, om man nu tänker sig att Sverige har en befolkning på över 9,3 miljoner.
Jag vill byta till något ovanligt efternamn, helst med lite finare klang, och länge har jag funderat på att använda släktnamnet Örn, från mormors sida, som bas, kanske enkla Öhrn eller något lite mer avancerat som Silfweröhrn, Öhrnklo (alternativt med stavningen kloo och/eller örn)?
Som mellannamn har jag Erik, vilket jag tycker låter betydligt bättre än Kenneth, så det skulle jag kunna tänka mig att byta till, helst med lite brittisk stavning så som Eric.
Nästa gång jag är hemma i Trollhättan så tänkte jag dyka ner i släktforskningen för respektive familjesida och se efter vad som döljer sig där. Reglerna för namnbyte är lite kniviga men om jag förstått saken rätt så kan man ta ett familjenamn med viss reservation för skyddade namn som är adliga etc. så där rök chansen att ta ett namn från de närmsta kommande generationerna efter Erik XIV. Det jobbiga blir att sedan lära sig att skriva min namnteckning med det nya namnet.
Erik Öhrnson? Erik Öhrnvinge? Erik Öhrnbuske? Erik Öhrnvante?
även om du skulle byta förnamn så skulle du alltid bli kallad kenneth av alla som känner dig som kenneth, det är inget fult namn, det är fint. men efternamnet förstår jag att du vill byta och när vi bytte johans namn och fyllde i papprerna så skulle man bara ge en förklaring till varför och som du sa, är namnet släktrelaterat så går det oftast igenom (förutom adliga namn)
Gäller att få alla att använda mitt nya namn =D
Öhrnfors Öhrnhjelm Öhrnberg Öhrngren Öhrner m.m
Det svåra är att komma på en kombination som dels ingen redan bär och dels låter vackert, med lite adlig klang…
Öhrn är ett knekt namn i 3 led Andreasson Örn Augustsson Örn och Ivarsson Örn H tillkom under mormor och morfars tid mina alltså men ska vara utan h
Med eller utan h spelar ingen roll, eftersom inte uttalet ändras. Vi får dyka ner i släktforskningen sedan och se vad som döljer sig där…
Öhrnflyght
Vad sägs om Öhrne? Det tycker jag låter rätt trevligt! =)
Vad reglerna för namnbyte anbelangar så har jag för mig att man bara får byta till namn som inte finns eller släktnamn som någon anhörig fortfarande bär.
Hm, skräppostfiltret placerade din kommentar som skräppost, men som tur var hamnade den i skräppostkön och raderades inte automatiskt av skräpfiltret =)
Om jag förstod PRV rätt så räcker det med att efternamnet funnits i släkten i minst två generationer på raken och i närhet till den som vill byta, i mitt fall var det helt okej eftersom det var mormors flicknamn och att gammelmorfar bar det innan henne. Sedan finns det en rad begränsningar bland annat skyddade efternamn, så som adliga, och efternamn som inte kommer från den omedelbara närheten utan går längre bak i tiden och idag bärs av andra, därför skulle det exempelvis inte gå att byta till Johansson eller Vasa.