Warpfaktor 8…

USS Enterprise

Så hade den premiär äntligen, den nya Star Trek långfilmen, och nog var den fartfylld alltid. Den börjar med en häftig sammandrabbning mellan USS Kelvin och något som närmast liknar en gigantisk bläckfisk med betydligt fler armar än 8. Sammandrabbningen blir kortvarig men konsekvenserna betydligt längre. Mitt i striden föds James Tiberius Kirk och legenden tar sin början. Hans far, Geroge Kirk har fått befälet över Kelvin men offrar sitt eget liv för att rädda resten av bemanningens liv. James T Kirk växer upp under en bråkig och stökig tid men blir snart en ny rekryt i Stjärnflottan och när Vulcan hamnar i nöd, och med ödets nyck, befinner han sig snart ombord USS Enterprise tillsammans med alla de män, och kvinna, som kommer utgöra en av Stjärnflottan, och Federationens, mest omtalade skepp.

Men allt som sker i filmen är inget annat än en alternativ verklighet, en ursäkt för att i manus kunna få betydligt friare händer och kunna göra betydligt mer saker. Allt börjar med att en döende stjärna förvandlas till en supernova och börjar sluka allt i sin väg. Ambassadör Spock, som sysselsatt sig som förhandlare med Romulanerna (här binds historian ihop med dubbelavsnittet Unification från teveserien Star Trek – The Next Generation), gör allt i sin väg för att rädda Romulus undan en säker förstörelse, men hans räddningsförsök sker för sent och planeten hinner förintas. Med hjälp av röd materia förvandlar han supernovan till ett svart hål, en hål som också blir en tidsportal som suger in Spocks skepp och ett närliggande romulanskt gruvskepp. Ombord detta gruvskepp finns Nero, som skyller Romulus förintelse på inte bara Spock utan eller Federationen och när han upptäcker att han hamnat nästan 150 år bakåt i tiden ser han sin chans att hämnas.

Just detta att allt sker i en paralell värld ger J J Abrams  mycket frihet, men allt bygger inte på paraleller. Flera dåliga val av skådespelare till Vulcans ger dem känslouttryck som annars saknas och Spock, som egentligen är betydligt mer Vulcan än vad han framstår som i filmen, framstår snarare som en man med mängder av känslor som han döljer bakom en mask, snarare än att förtrycka dem, och ger extra uttryck för dessa i några scener som bland annat involverar en het kyss med Uhura och senare än ganska brutal strid med Kirk. Men egentligen är det i dem små detaljerna avvikelserna finns, även om karaktärerna saknar flera av de karaktärsdrag ”orginalen” hade. Transportörstrålar är felaktiga, visa pipljud är fel och phasrarna, både de som avfyras från skepp och handvapen, är felaktiga, detta varvat med att delar av jorden ännu tycks se ut som en hybrid mellan framtidens Star Trek jord och 2000-talets jorden.

Men farten håller i sig, från det att larmet om att Vulcan är i fara till nästan sista scenen går i warpfaktor 8 och för de Star Trek fans som finns där ute så är filmen fylld av små referenser och scener som får de inbitna att hurra, bland annat hur Kirk besegrade Kobayashi Maru testet. Och biopubliken bestod av en bred variation från de allra yngsta upp till herrar i 50- 60-årsåldern, även om de flesta befann sig omkring 30. Folk till och med applåderade när filmen var slut, vilket kändes väldigt mäktigt men samtidigt också lustigt. Även det mest klassiska återkommande Star Trek citatet ”I’m a doctor, not a…” fanns med vid några tillfällen samt det klassiska att om en crewman finns med i rött, på ett uppdrag, så kommer han också säkerligen att dö. Men bäst var nog slutklämmen:

Space: the final frontier. These are the continuing voyages of the starship Enterprise. Her ongoing mission: to explore strange new worlds, to seek out new life-forms and new civilizations, to boldly go where no one has gone before.

Orginalbesättningen
Orginalbesättningen

  • Facebook
  • Twitter
  • Add to favorites
  • RSS
  • Google Reader

«

»

Lämna en kommentar

Min gravatarTips! Visste du att också du kan skaffa en snygg, valfri, bild som syns när du skriver kommentarer på Internet, så som jag har här intill höger? Gå in på Gravatar.com och registrera dig så blir du också en i gänget med egen kommentarsbild.

  1. (måste anges)
  2. (måste anges, kommer inte att publiseras)
  3. (frivilligt)
  4. (måste anges)

Kategorier

  • Aktuellt (239)
  • And now something completely different (11)
  • Bemärkelsedagar (44)
  • Djur (10)
  • Familjen (95)
  • Högtid (47)
  • Inspiration (3)
  • iPhone (15)
  • Jag själv (238)
  • jobb (60)
  • Körkortet (11)
  • Matlagning (1)
  • Min bil (1)
  • [+] Min lägenhet (47)
  • Minns (68)
  • monarkin (7)
  • mustaschkampen (5)
  • [+] Nöje (153)
  • Nyheter (132)
  • Om bloggen (50)
  • Omsorgstagare berättar (1)
  • På resande fot (76)
  • Politik (70)
  • Religöst (10)
  • Saker som irriterar (81)
  • Semester (23)
  • Skolan (104)
  • Skratt (114)
  • [+] Städer (195)
  • tävling (2)
  • Theo (48)
  • Träning och motion (5)
  • Vardagen (280)
  • Veckans… (1)
  • Vikt och hälsa (21)
  • Viktresan (5)
  • Visdomsord (17)
  • Wordpress (18)

Arkivet

Senaste kommentarerna

Twittrat

Bloggar jag följer

klart.se

Se min Spotify-profil