Äntligen över…

Det är nästan exakt två år sedan jag supernervös blev avsläppt av Ann-Louise uppe vid Trestads Center i Trollhättan. Svetten rann och hjärtat klappade. En rund kille mötte upp och pekade ut riktningen med hela handen. Det var dagen U, det var dags för uppkörningen.

Ann-Louise hade pepprat mig i flera år med att det nog vore dags för en uppkörning. Småskrattandes hade jag var gång svarat att jag nog inte riktigt var mogen ännu, sedan hade jag blivit så nervös att jag slutade köra ett tag, för att sedan återuppta övningskörningen och därmed slippa tjatet om uppkörning ett tag till.

Det går bara så länge att skjuta upp det oundvikliga. Visserligen var säkert Jan mycket nöjd när han gnuggade händerna över alla pengar han drog in på mig, men alla sagor måste någon gång ha ett slut. Så i september, tror jag, 2007, bestämde sig jag och Ann-Louise för att det var på tiden att jag provade mina vingar och påbörjade min egna resa ut på motorvägen mot nya äventyr. I mitten av oktober det året var det alltså dags.

Jörgen, som jag gjorde uppkörningen för, var en go gubbe på en si så där 40 år. När jag först mötte honom i lokalerna hos Trafikverket, verkade han brysk, typisk tjänsteman med massa makt i sin hand som gärna vill använda den. Men föga anade jag hur fel jag skulle ha.

Han frågade mig om jag var nervös och givetvis svarade jag ja på den frågan. Genast lugnade han ner mig med att säga att alla känner likadant. Han började genast småprata och instruera mig i hur uppkörningen går till, skämtade lite, och alla mina förutfattade meningar om honom försvann snabbt, tyvärr gjorde inte min nervositet det. Den höll sig envetet kvar långt efter att uppkörningen var avklarad.

Vi rullade iväg från Trafikverket lugnt och sakta. Den grundläggande instruktionen var att jag skulle svänga höger, eller vänster, när han sa det, annars bara fortsätta rakt framåt så länge det går. Han nämnde också att under uppkörningen räknas jag som vilken annan trafikant som helst och därmed var det extra viktigt att jag följde gällande trafikregler. Jag nickade alldeles frenetiskt till svar.

Färden gick från Trestad Center mot Strömslund, tyvärr minns jag inte ifall vi åkte via Vänersborgsvägen eller Hjärtumvägen, men fram kom vi. Jag avskyr att köra i Strömslund eftersom gatorna, speciellt i de äldre delarna, är smala och korsningarna jobbiga eftersom det är svårt att se korsande trafik. Men det gick utan problem. Därefter åkte vi ”mördarbacken” ner förbi fallen och sedan klaffbron in mot centrum. Och det var där den mest intressanta upplevelsen skedde under min uppkörning.

Jörgen bad mig svänga in på kungsgatan, vid engelska hörnan, och sedan svänga ner igen direkt till höger och vad händer då, jo jag blir stoppad av polisen. Helt klart planerat från Jörgens sida. Polisen som stoppat mig vill att jag ska blåsa, något jag aldrig tidigare varit med om och givetvis blir det fel. Det tar ett tag men till sist blir det blåst så som man ska och givetvis visar det ingenting och jag får fortsätta körningen.

Efter att återigen kommit ut på torggatan och fortsätter ut mot 45:an via gärdhemsvägen, så begår jag mitt enda fel under uppkörningen. I stora rondellen ute vid 45:an lägger jag mig i fel körfält och gör ett olovligt körfältsbyte mitt i rondellen. Varken jag eller Jörgen säger något. Därefter rullar vi vidare och återvänder sedan tillbaka till Vägverket.

Det första Jörgen frågar när vi kommer tillbaka var hur jag tyckte att det gått. Ärligt svarar jag att det gick lite fel i rondellen där borta och att jag kanske kom in lite för fort när jag körde av från motorvägen, men att jag annars ansåg att det gick riktigt bra. Jörgen ger bara ifrån sig ett hmande, och tittar sedan upp på mig. ”Ta det bara lugnt och planera ditt körande i fortsättningen så skall du se att allt kommer bra” säger han. Därefter kommer de ord som alla hoppas få höra ”du är godkänd”. Jag tackar och är jätteglad. Hoppar ur bilen och kramar om Ann-Louise, som gratulerar mig. Jörgen är sedan länge borta med en ny nervös uppkörare.

Första egna bilturenResten av dagen spenderar jag i skolan och senare på kvällen med lite god mat tillsammans med familjen. Det dröjde inte länge där efter förrän jag för första gången fick prova att helt på egen hand köra bil, min premiärtur blev den 26:e oktober 2007 någon gång kring 16.30.

Nu är alltså de två prövoåren över och äntligen vågar man gasa lite extra, parkera bilen lite slarvigare och skita i att släppa fram utryckningsfordon i trafiken. Minsta fel leder inte längre till att farbror polisen sträcker fram näven och tar mitt körkort.

Mitt körkort

  • Facebook
  • Twitter
  • Add to favorites
  • RSS
  • Google Reader

«

»

Lämna en kommentar

Min gravatarTips! Visste du att också du kan skaffa en snygg, valfri, bild som syns när du skriver kommentarer på Internet, så som jag har här intill höger? Gå in på Gravatar.com och registrera dig så blir du också en i gänget med egen kommentarsbild.

  1. (måste anges)
  2. (måste anges, kommer inte att publiseras)
  3. (frivilligt)
  4. (måste anges)

Kategorier

  • Aktuellt (239)
  • And now something completely different (11)
  • Bemärkelsedagar (44)
  • Djur (10)
  • Familjen (95)
  • Högtid (47)
  • Inspiration (3)
  • iPhone (15)
  • Jag själv (238)
  • jobb (60)
  • Körkortet (11)
  • Matlagning (1)
  • Min bil (1)
  • [+] Min lägenhet (47)
  • Minns (68)
  • monarkin (7)
  • mustaschkampen (5)
  • [+] Nöje (153)
  • Nyheter (132)
  • Om bloggen (50)
  • Omsorgstagare berättar (1)
  • På resande fot (76)
  • Politik (70)
  • Religöst (10)
  • Saker som irriterar (81)
  • Semester (23)
  • Skolan (104)
  • Skratt (114)
  • [+] Städer (195)
  • tävling (2)
  • Theo (48)
  • Träning och motion (5)
  • Vardagen (280)
  • Veckans… (1)
  • Vikt och hälsa (21)
  • Viktresan (5)
  • Visdomsord (17)
  • Wordpress (18)

Arkivet

Senaste kommentarerna

Twittrat

Bloggar jag följer

klart.se

Se min Spotify-profil