”How to win a battle against terrorism and lose the war of ideas. Children shoot soldiers at point-blank range. Women plant bombs in cafes. Soon the entire Arab population builds to a mad fervor. Sound familiar? The French have a plan. It succeeds tactically, but fails strategically. To understand why, come to a rare showing of this film.”

Texten här bredvid kunde man läsa i ett reklamblad som skickades ut av Pentagonavdelningen Directorate for Special Operations and Low-Intensity Conflict i augusti 2003. Filmen som var så högaktuell var Slaget om Alger (La battaglia di Algeri) från 1966. Den avhandlade konflikten i huvudstaden Alger 1957 under det algeriska frihetskriget, mellan den franska ordningsmakten och FLN (Nationella befrielsefronten). Frihetskriget var i huvudsak ett guerillakrig och slagfältet stod främst i Alger och utkämpades genom terroristattacker. Som bekant är fick fransmännen till slut lämna Algeriet, mycket på grund av att opinionen där hemma vände. Hur kan man motverka att detta händer i Irak, frågade sig alltså Pentagon.

Waterboarding – skendränkning – är något som aldrig tycks upphöra att diskuteras i USA. Är det tortyr? Bryter det mot Genèvekonventionen och så vidare. Det utgör ju en viss gråzon när man inte lämnar fysiska märken på fången. Förhöjda förhörsmetoder är i varje fall vad Bushregeringens jurister kallade det. Diskussionen är dock inte ny, den fördes även i Frankrike då det kom fram att vad Bush skulle kalla förhöjda förhörsmetoder eventuellt användes på de tillfångatagna FLN-anhängarna.

Inspelad bara några år efter frihetskrigets slut och helt utan arkivbilder är Slaget om Alger en på alla sätt imponerande film, sannolikt den mest realistiska krigsfilm som någonsin producerats. Därtill är den förhållandevis neutral och strävar efter att enbart skildra vad som hänt. Vad som följer är en scen i vilken den franske befälhavaren, överste Mathieu, diskuterar just förhörsmetoder med journalister.

Dela med dig