Efter dundersuccéer i TV med The Office (2001-2003) och Extras (2005-2007) har Ricky Gervais gett sig på filmens värld. Det började med småroller i filmer som Stardust (2007) och Natt på museet 1 & 2 (2006 & 2009) för att övergå i en första huvudroll i Livet från den andra sidan (2008). Nu har han, tillsammans med en viss Matthew Robinson, skrivit och regisserat sin första film, The Invention of Lying.

Titeln förklarar alldeles utmärkt vad det hela handlar om: i en parallell värld har människan aldrig utvecklat osanningen och således alltid säger vad de tycker till varandra.  Mark Bellison (Gervais) är en misslyckad manusförfattare vid det största filmbolaget. I en värld där man inte kan hitta på historier utan bara göra enkla instruktionsfilmer med en dryg engelsman i fåtölj, har Bellison hand om 1300-talet, ett århundrade fyllt av pest och elände som ingen vill se några filmer om.

Efter en rad motgångar, bland vilka han nobbas av den vackra Anna McDoogles (Jennifer Garner), förlorar jobbet och hotas av att bli hemlös, hamnar han i en situation på banken där deras dator har kraschat och inte kan kontrollera om man verkligen har det beloppet man vill ta ut (vilket ju inte är hela världen eftersom ändå ingen ljuger). Hans hjärnceller drar igång och han säger världens första lögn. Allt går som smort, alla tror på allt han säger (”Jag är svart” ”Är du? Vad kul, jag har alltid velat ha en svart vän”, osv), och Anna är beredd att ge honom en ny chans.

Men så kommer brytpunkten, hans mamma är döende och rädd och för att trösta henne berättar han om hur hon kommer till himlen då hon dör och får träffa alla nära och kära osv, för i en värld där ingen ljuger finns givetvis inga tankar på ett liv efter döden. Men den närvarande sjukhuspersonalen hör ju vad han säger och häpnar och snart vill hela världen veta vad som händer när man dör, därför hittar Mark på Gud, eller ”Mannen i himlen”. Det är nu det börjar urarta till en rätt tradig satir på religion.

Gervais är helt klart en av de roligaste människorna i etern och det är synd att det hela kommer på skam här, för en hel del är så roligt, medan en annan, större, del är så förutsägbar. Men om man tröttnar på historien kan man ägna sig åt att hitta kändisar istället, filmen är fylld av dem i stora så väl som små roller. Exempelvis dyker Edward Norton upp i en pytteliten oienkännelig roll som motorpolis, och Philip Seymour Hoffman är bartender.

Betyg: 1 2 3 4 5

Dela med dig