^[1]

Jag begriper inte hur de tänker i Hollywood. Varför är det så att varje gång man ska filmatisera någon av de grekiska myterna så måste man vrida om innehållet till nästintill oigenkännlighet? Det är inte utan anledning som dessa berättelser hållit sig populära i 2500 år, och det är inte genom att ändra dem efter behov. De är vanligtvis bra nog som det är…

Perseus (Sam Worthington) är en halvgud som lever i en tid av krig mellan människor och gudar. Enligt filmens logik behöver gudarna (som alla ser ut som de är hämtade ur någon 80-talsfantasy) människors böner för att hålla sig starka. Som vanligt får Hades (Ralph Fiennes) agera skurk. Precis som i Herkules (1997) reduceras han här till en konspirerande djävulsgestalt i motsatts till den må vara bistre men rättvise gud han är i myterna. Till skillnad från de andra gudarna har han spenderat evigheten i underjorden och som dödsgud lärt sig leva på människors fruktan i stället för böner.

I staden Argos skryter drottningen med att hennes dotter är till och med vackrare är gudarna. På uppdrag från en redan tidigare hämndgirig Zeus (Liam Neeson) kommer Hades till staden och hotar att utplåna dem alla inom tio dagar om de inte offrar kungadottern, Andromeda. Straffet ska komma i from av Kraken, en varelse som återuppväcktes ur mytologin härom året i Pirates of the Caribbean (vilket är mer passade då Kraken är en medeltida sjömansfantasi och inte har något med antiken att göra). Inom ramen för berättelsen är Kraken dessutom ett barn till Hades, som avlades fram i tidernas begynnelse för att besegra titanerna, något som gudarna tydligen inte var starka nog att göra själva.

Nu beger sig Perseus och en grupp soldater ut för att rädda staden. Kanske hade man hejat på dem om inte stadsborna framstår som skitstövlar. Från några häxor, som ser ut att vara stulna från Pans labyrint, får de veta att de ska söka upp och halshugga Medusa, gorgonen vars blick förstenar de som möter den, för enbart det kan besegra Kraken. Äventyret för dem genom ett mytologiskt träsk utan dess like.

Filmmakarna verkar med andra ord ha gått efter en ”Grekisk mytologi for dummies” när de skrev det här skräpet och jag ser fortfarande fram till den dag då man lyckas göra en bra film baserad på de grekiska myterna. Om man inte är bekant med myterna har man nog en smula lättare att ta till sig filmen, men problemet med plottrig handling och dålig dialog kvarstår. Inte ens Neeson och Fiennes är någon behållning, men ibland måste de väl få tjäna lite pengar också så de är förlåtna. Det enda av värde är specialeffekterna, och det är väl tur det annars förstår jag inte hur man hade orkat se hela filmen.

Betyg: 1 2 3 4 5

Dela med dig

1 Comment To "CLASH OF THE TITANS"

#1 Pingback By KusinHörnan | WRATH OF THE TITANS On 20 juni 2012 @ 20:20