Jag fick sådan smak av att köra bil att jag nu på fullaste allvar vill köpa mig en, men det är inte lätt att välja för där ute finns det en tillsynes oändlig marknad för begagnade bilar och utan de rätta kunskaperna kan fel val leda till att man istället köper grisen i säcken.

Som utgång i mitt köpplanerande har jag den att bilen skall vara bränslesnål, vara liten och lätt, helst rak neråtlutande bakruta, vara max sju till åtta år gammal och inte kosta över 40.000 kronor. Detta leder till kanske några tusen potentiella träffar.

Hetast just nu är en Hyundai Getz och en Seat Cordoba men också en Skoda Felica som säljs på samma ställe och som skulle kunna passa bra som en ”första bil”. Dock ser den sistnämnde lite ful ut i form och färg. Men jag vet inte, en bil är ju trots allt en ganska så dyr investering och inget man liksom bara går och köper så där. Jag skulle säkert klara mig lika bra utan bil fortsättningsvis som jag gjort hittills. Eller?

Då var helgen avklarad, den mesta av tiden har jag spenderat på jobbet och rullat runt i våra tjänstebilar hit och dit kring Bergkullevägen, Skoftebyn och Stubbered. Förutom 9-3:an, som jag skrev kort om häromdagen, har vi också en Opel Astra och Zafira. Samtliga bilar är som dag och natt eftersom de används i olika utsträckningar med allt för många korta tripper med för många gasningar och bromsningar än vad bilarna mår bra av. En bieffekt av att vara leasingbilar med många användare och dessutom är ju som bekant folk sällan vidare rädda om tjänstebilar så våran SAAB ser ut som en riktig krigsveteran. Vidare så är också Astran och 9-3an ombyggda till biogasbilar, medan Zafiran är redan från start biogasbil, vilket också påverkar prestanda, speciellt hos Astran som har väldigt dålig effekt och reaktion vid gasning. Saaben har varit full av tekniska problem ända sedan vi fick den och dessa har, allt eftersom de dykt upp eller återkommit, reparerats och ett tag var den rent av livsfarlig när den helt oväntat bara la av när man var ute och körde med den. Dock har inte det problemet återkommit sedan senaste reparationen. Zafiran då? Ja, växellådan verkar kärva lite, troligen för många hårdhänta bilförare, men annars är den helt ok. God sittkomfort med god rymlighet för ben, bra och mjuk väghållning och dessutom väl generöst bagageutrymme. Det är kul att köra bil.

Idag tog jag min absolut första biltur helt allena, det var med jobbets SAAB 9-3 som fick bli premiären så den har jag brummat runt med hela kvällen. Det var faktiskt lite skrajset att åka för första gången helt själv, man blev liksom nervös när ens skyddsnät nu helt saknades, men som tur vad så gick det ju helt och hållet bra utan några som helst missöden, jag körde ju faktiskt inte på någon.

Ingenjören Dilbert har sedan sin ”födsel” 1989 roat miljontals människor världen över om livet i en kontors- och ingenjörsmiljö någonstans i USA. Följ Dilbert, Dogbert, Catbert och alla de andra dagligen på http://www.dilbert.com/

Idag anlände min nya bäddsoffa, äntligen, och det var ett rent helsike att bygga ihop den för byggbeskrivningen måste ha varit skriven av en total jubelidiot med noll koll, inget stämde ju, men efter nästan en timmes kämpande var den klar att invigas och jag får då säga det, den är störtskön att både sitta och ligga i. Så vad händer härnäst? Ja, nu kan jag börja sätta upp mina tavlor, skall låna borr från farsan, sedan ska jag försöka hitta ett soffbord, i ek, som matchar både soffan och resten av lägenheten, utan att den kostar skjortan. Jag är också lite sugen på att köpa mig en fåtölj att ha både till eventuella extra gäster, själv sitta och läsa eller se på teve i, eller bara användas när jag inte orkat bädda.

Nu i helgen, både i dag och igår, har jag fortsatt och hjälpt mina föräldrar med sin flytt från villa till lägenhet och nu äntligen kan man säga "att det tar på't", för nu har de inte mycket kvar i huset, lite verktyg och annat smått i boa och några enstaka ting inne i huset, resten är bara skräp som skall slängas, sedan är det "Good bye" med huset.

Då och då när man skriver i bloggen upptäcker man att man faktiskt inte har något att skriva om. För dessa nödstunder kan man alltid kasta in en film från Youtube för att lätta upp stämningen eller kanske en rolig bild från annat håll. Ibland kan man också svamla om något totalt irrelevant. Men inte idag. Utan istället tänkte jag alltså skriva om hur det ibland uppstår gånger få man inte har något att skriva om, vilket jag precis har skrivit om, och därmed motsäger jag mig själv genom att skriva om något när jag egentligen inte har något att skriva om, vilket alltså inte stämmer eftersom jag skrivit om det. Så ta en Treo och sätt dig vid teven.

Samma vecka som min körskolelärare anmält mig för uppkörning fick jag tiden för denna med posten och sedan dess har jag haft tre nervösa veckor som kulminerades dagen innan, dvs i förrgår, då jag knappt kunde sova och igår var fjärilarna så intensiva i magen att jag trodde den skulle explodera, vilket den som tur var aldrig gjorde.

Klockan 10.10 igår rullade jag och min körskolelärare ut från körskolan mot Båberg och Trestad center vidare mot Vägverket. Väl där mottogs jag av en jättetrevlig skojfrisk uppkörningslärare vid namn Jörgen och tillsammans rullade vi iväg. Själva uppkörningen var inte så avancerad, kolla däcken, lite motortrafikled, landsväg, back runt hörn, fyrvägsstopp, stadskörning, lite rondeller och parkering. Tillbaka knappt 45 minuter senare sa han att jag var godkänd och körkortet för min del var säkrat. Så nu gäller det bara att leta efter en bil.

Läs också mitt tidigare inlägg om körkortet

Ca 11:30 idag:



Detaljerad rapport kommer imorgon...

Som bekant skrev jag i fredags om hur SJ i samarbete med Tradera auktionerar ut hundratals tågbiljetter med X2000 från 1 krona styck. Därför var jag inte sen med att lägga ett bud på en resa tur och retur mellan Göteborg och Stockholm idag. Så nu kanske du undrar hur det gick? Ja skall jag vara ärlig blev jag totalt utmanövrerad i så gott som sista sekund.

På biljetten från Göteborg till Stockholm blev det i omgångar het budgivning. Jag lade, som jag skrev i fredags, ett maxbud på fem kronor som i går kväll breddades av ett bud på åtta kronor och bara tio minuter efter det budet började folk slåss om biljetten och snabbt steg buden från 40 till 100 kronor och tidigt i morse, sekunder från det att budgivningen skulle sluta, ramlade de sista buden in och slutbudet hamnade på 165 kronor.

Vad det gällde resan hem från Stockholm gick det inte lika hett till utan där blev jag istället helt enkelt snuvad på min biljett, för med olidlig spänning satt jag och tittade på klockan då den närmade sig klubbdags och då, från ingenstans, poppade en budgivare upp och knep biljetten en sekund från klubbdags för sex kronor, en ynka krona över mitt bud.

I det stora hela är detta med auktioner på nätet faktiskt riktigt kul, här är alla budgivare anonyma, till och med för säljaren, fram till dess att budgivaren i fråga har vunnit en auktion och först då blir både säljare och köpare kända för varandra. Man kan också i lugn och ro följa budgivningen online och se vad varje budgivare har lagt för bud och när man så känner för det lägga ett bud eller helt enkelt låta Tradera sköta budgivningen åt en, genom att ange ett maxbud och sedan går då Tradera in och lägger bud åt dig. Allteftersom buden ökar så följer också du med upp till din maxgräns. Prova vet jag.

-------------------------------------------

Idag såg jag också en livs levande kändis här i lilla Trollhättan. Det var Ing-Marie Carlsson och antagligen hade hon råkat ut för gottesuget och därför var inne och handlade på fd Matmor i Oden.

Nyligen kom jag över musik av ett band som lirade lite gammal klassisk discomusik med en blandning av Soul, funk och kanske också lite blues. Vi är mitt inne i 70-talets Amerika och alla dansar antingen till ABBA eller som John Travolta till Bee Gees ”Staying alive” men så poppar detta pojkband upp, en dåtidens mörkare motsvarighet till dagens Backstreet boys och N’Sync, och snart är det ”I want you back”, ”I’ll be there”, ”The love you save”, ”Mama’s pearl” med flera som toppar listorna, främst bland unga. Jag talar givetvis om The Jackson Five, bröderna som tillsammans gungande hela världen och fick flickorna att skrika. Det var på den tiden då Michael Jackson fortfarande var svart. Dessutom var de revolutionerande med att faktiskt ha vita fans, för här såg människor långt bortom hudfärger och klasstillhörighet, här var det bara musiken som svängde.

Här nedan kan du kolla in två av deras musikvideor;

I want you back -69


Blame it on the boogie -78

Idag arrangerades den traditionella årliga oktobermarknaden, även kallad höstmarknaden, i Trollhättan. Denna marknad har helt enkelt, precis som jag skrev tidigare i bloggen, precis som månadsmarknaderna helt tappat sin tjusning. För vissa människor i vårt samhälle fyller den ännu en viss funktion eftersom den bidrar till att man kommer ut och får träffa folk man känner. För andra är det ett yrke och för vissa bara bu och bä.

Har också hunnit med och köra några flyttlass åt päronen idag, blir väl några till i morgon och kanske också nästa helg, sedan får det vara bra. Det är tufft att flytta från villa till lägenhet.

Nu skall jag titta på the 4400 och till den avnjuta hönekaka med ost och te.

SJ har börjat med något nytt och mycket spännande, de har nämligen gett sig in i auktionsbranschen i samarbete med Tradera. Sedan en tid tillbaka finns det nu möjligen att köpa tågbiljetter till utropspriset 1 krona styck, högsta budet gäller, så här kan man exempelvis få sig en resa med X2000 mellan Göteborg och Stockholm och vice versa för bara några kronor, intresserad? Själv la jag ett bud på fem kronor styck för tur och returbiljetter mellan Göteborg och Stockholm tills på måndag, hoppas jag vinner. SJ har ju som bekant sina jippon någon gång om året, i fjol sålde man ut tusentals biljetter för bara 75 kronor styck med X2000. Givetvis är ju detta också oerhört finurligt, dels ger det företaget både publicitet och ökade resenärsantal, dessutom bidrar det till bättre miljö när fler då istället väljer en tripp med X2000 till Stockholm för säg 100 spänn när exempelvis samma färdväg med buss skulle ha kostat det tredubbla och flyg ända upp till kanske tio gånger så mycket och som bekant är ju flyget vår värsta miljöbov i transportfamiljen.

Grattis Erika på din födelsedag!

Jag håller på och skriver på en deckare, eller ja, egentligen är det flera deckare eftersom tanken är att det skall bli en form av novellsamling. Den första novellen skriver jag ihop med min kusin som en form av startskott, en början, fast den är i mitten. Historien är typisk, vacker brittisk landsbygd, kreativa mördare, en snilleblixt till polis och en massa misstänkta. Det är kul att få ge utlopp för sin kreativitet och få skapa något men samtidigt kräver det också lite eftertänksamhet. Ibland måste jag slå upp vissa saker, händelser och platser för att skapa åtminstone en viss realitet i historien. Dock kör jag lite av en Caroline Graham och låter scenen för handlingen ske i påhittade grevskap i nära anslutning till London. Ja på tal om Caroline Graham och Morden i Midsomer, jag tänker slå hennes rekord i antal mordoffer, som ligger på omkring två hundra, men jag får nog ligga i om jag ska hinna ikapp.

Sedan Lidl började etablera sig i Sverige omkring 2003 har de ständigt stått i blåsväder kring allt från mindre bagateller till större och viktigare problem så som arbetsförhållanden för anställda och som nu senast hantering av sopor. Enligt Handels, som företräder personalen i fackliga frågor, så är inte arbetsförhållandena mer annorlunda hos Lidl än hos andra företag inom detaljhandeln. Istället handlar nog mycket av kritiken kring ”rädslan/avundsjukan för det okända/nya”. Till exempel var det många som klagade över att alla Lidlbutiker saknade fönster och att de anställda och kunderna därmed tvingades arbeta och shoppa ”utan naturligt ljus” och så vidare, men när då Lidl svarade med att man kanske skulle kolla med hur det ser ut i de flesta andra butikskedjorna vi har i Sverige, blev det tyst. För få butiker har faktiskt några som helst fönster i själva butikerna.

Problemet idag är att gör någon av våra etablerade ”svenska” butiker fel blir det sällan några bestående större rubriker i tidningarna, men händer något med ex en Lidlbutik blir det stora artiklar och ofta längre artikelserier. Jag säger inte att det Lidl har gjort, eller fortfarande gör, är rätt eller fel, det är bara tråkig att våra dagstidningar driver mer eller mindre häxjakter emot vissa företag eller politiska grupper är fel. Ta bara det här med att vår regering efter valet byttes ut från vänster till höger har lett till ett evigt djupgrävande och smutskastande från vissa medier just p.g.a. detta, även om viss journalistik skulle gjorts även om den gamla kvarstått. Likaså talade vi idag i skolan om det här med vad gränsen går om vad ”offentliga” personer får utstå i pressen. Är det rätt av pressen, skvallertablåer, kolumnister och andra skribenter att ”förfölja” och driva med dessa människor vi kallar ”offentliga personer” hur som helst? Givetvis inte, för även dom är människor, precis som du och jag, eller?

För att kort falla tillbaka på Lidl så vill jag påstå att de har den bästa grönsaksavdelningen här i stan, för går man till ex. Hemköp, ICA eller Coop, så hittar man nästan alltid halvdana frukter och grönsaker, tråkiga halvt medvetslösa sallader och paprikor, så känns det både roligt och uppmuntrande att besöka Lidl och där bara hitta frukt som verkar vara i toppkvalité. Men i slutändan får man ändå kritisera Lidl för att man ännu inte lyckats förbättra anställningsvillkoren för sina anställda fullt ut här i Sverige.

Som en del av pedagogik a skall vi i första delkursen skriva en loggbok vars funktion är lite defus. Tanken är att den skall fungera som en form av verktyg att kartlägga våran första resa i kursen med. Där vi liksom tecknar ner våra innersta tankar och idéer, känslor, aha-upplevelser och annat mambo jambo. Lite som en dagbok med skillnaden att när man skrivit klart skall lämna över loggboken till en kurskamrat som i sin tur skall ge mig respons på det jag har skrivit. Inte nog med det, jag erhåller också någon annans loggbok och skall ge respons på hans. När man väl fått respons på sin loggbok skall man sammanfatta den och lämna in den till läraren för att få den betygsatt och därmed blir den lite som en examinationsuppgift...

Out the door
Just in time
Head down the 405
Gotta meet the new boss by 8 am

The phone rings in the car
The wife is workin hard
She runnin late tonight again

Well I know what I’ve been told
U gotta work to feed the soul
But I can’t do this all on my own
No I know
I’m no superman
I’m no superman

And you've got your love online
U think you're doin fine
But you’re just plugged into the wall

And that deck of tarot cards
Won’t get u very far
There ain't no hand to break your fall

Well I know what I've been told

U gotta know just when to fold,
But I can’t do this all on my own
No I know
I’m no superman
I’m no superman

You’ve crossed the finish line
Won the race but lost your mind
Was it worth it after all?

I need u here with me
Cause love is all we need,
Just take a hold of the hand that breaks the fall

Well I know what I’ve been told
Gotta break free to break the mold
But I can’t do this all on my own

No I can’t do this all on my own
No I know
That I'm no
Superman
I’m no superman
I’m no superman

(Some day well be together)
I’m no superman
(Some day)
(Someday well be together)
(Someday)
I’m no superman

Jag kollar på förmycket Scrubs...

De senaste veckorna har jag blivit utsatt för vad jag vill kalla för telefonterror, det är olika företag som ringer och försöker tracka på mig både det ena och det andra med allt från telefonabonnemang, mynt och medaljer till kaffeserviser, böcker och abonnemang av tepåsar och kaffebönor. Till en början lyssnade man i alla fall en stund på försäljaren och tackade sedan vänligt nej till erbjudandet för då, på den tiden, blev det inte så många samtal i månaden men nu ringer dom flera gånger i veckan, ibland flera gånger från samma företag, speciellt Glocalnet, som ivrigt vill ha mig som abonnemangskund. Dessa samtal har lett till frustration vilket i sin tur leder till att man själv blir kort i tonen och irriterad i telefon. Först sa man barskt nej, sedan sa man att man inte var intresserad så snart de började tala och nu säger jag inte ett knyst utan lägger bara på luren. Tyvärr fattar inte säljarna piken utan fortsätter ringa och ringa och ringa tills de, enligt företagets policy, hört kunden i fråga säga ”inte intresserad”, fast då brukar de lägga in små följdfrågor som typ ”varför” och ”men du har ju inte hört ännu vad jag har att erbjuda”. Klick!

Hur kommer det sig då att dessa försäljare kan agera som de gör? Jo svaret är simpelt, det är du som kund som faktiskt gått med på att dessa företag ringer upp dig och erbjuder sina produkter och tjänster. Nähä, kanske du säger då, men tänk efter lite. För det är nämligen så att idag när du tillexempel blir kund hos någon också förbinder dig att ta del av erbjudanden som deras partners har att erbjuda. Vissa mer seriösa företag kör en mer vänlig och framförallt hedlig stil och låter dig som kund bocka för en ruta om du vill ta del av detta, andra har det inbakat i sina avtal och går helt enkelt att inte välja bort. Därför får du samtal hem och en massa oönskad e-post. Inte nog med detta, vissa av dessa företag kräver att du som kund avregistrerar dig i två omgångar, i första steget tar de bara bort dig från ex. ett abonnemang du abonnerat på men du står fortfarande med i registret, därför fortsätter dem och deras partners, att ringa till dig och erbjuda allt möjligt framtill dess att du valt att helt tas bort från deras register. Men att bli borttagen eller få ta del av vad som står om dig i ditt register hos företaget är ingen enkel procedur det heller. Först och främst krävs det ett skriftligt brev från dig som begär att få tas bort eller ta del av registret och när väl detta brev når företaget tar dom sig ingen brådska att behandla det. Till följd av detta funkar helt enkelt inte Nix-registret, som var tänkt att fungera som ett extra skydd mot just telefonförsäljare, eftersom dom helt enkelt funnit andra vägar att gå.

Så gör som jag, be dom att dra åt helvete eller lägg bara på luren när dom ringer och undvik att verbalt hota dessa stackars telefonförsäljare som försöker dryga ut sina studentpengar, dem är underbetalda och sköter bara sitt jobb. Så bojkotta företaget!

Sommaren 1972 föddes den fiktiva karaktären Борат Сагдиев, även kallad Borat Sagdiyev på ett mer begripligt västerländskt språk. Detta tokroliga geni, skapad av Sacha Baron Cohen, har under flera år paserat många gränser, främst genom filmen som kom förra året, där den samme gör en "journalistisk dokumentär för Kazakstans informationsministerium om US and A". Här i denna mokumentär får vi följa Borats resa från sitt hemland över till USA för att både ta del av och lära sig detta lands vanor för att sedan implementera dessa i sitt eget land. Men resan blir inte riktigt som Borat tänkt sig, han ser ett avsnitt av Baywatch, blir förälskad i Pamela, och resan mot Kalifonien, för att få träffa henne, blir en helvetestur där det mesta går fel och han blir snart övergiven av sin bäste vän. I slutändan löser det sig för Borat och han finner både lyckan och kärleken men efter sig lämnar han ett USA som kanske aldrig någonsin mera blir sig likt...

Sacha Baron Cohen driver på starkt med fördomar i filmen och de han möter i rollen som Borat i filmen är helt omedvetna och blir tagna av "Borats" personlighet och inte bara en gång får Sacha under inspelningens gång handskas med polisen och säkerhetsvakter som skickas efter honom och nu när man siter med facit i hand, slutresultatet - filmen - kan man inte säga annat än han är genial och våghalsig, inte minst under all promotion av filmen, där han dyker upp i rollen som Borat runt om i USA, både på gator och i tv-studior. Så skutta iväg och köp filmen för den får dig helt klart att vrida dig i skratt, gång på gång...

Jag är på jakt efter film, eller rättare sagt två specifika filmer, nämligen Epsiode I och II av Star Wars. Den sistnämnde lyckades jag efter gedigert grävande finna på Överby idag men den första, Epsiode I, lyser fortfarande lika stark med sin frånvaro runt om i Sverige. Enligt flera nätbutiker har Fox helt enkelt slutat tillverka nya kopior och därmed har dem sålts slut runt om men jag tänker inte ge upp för det. För någonstans, kanske djupt in på en hylla, eller långt ner i en korg, finns ett exempel av Epsiode I som bara väntar på att få bli inhandlad - av mig...

Idag var det marknad i stan. Första onsdagen i varje månad, samt en extragång i oktober, vallfärdar försäljare från land och rike kring till gågatan i Trollhättan för att uppnå en enda sak - kränga på folk en massa skit. Knallemarknaden som man kallar det har sedan länge helt tappat sin charm och glans det en gång hadde. Visst, för vissa uppfyller den ännu en mening, allt som säljs är ju inte enbart skräp, skolungdomar hittar möjligheter att tjäna pengar till klassresor och folk kan träffas under gemensama förhållanden. Men ändå?

För att inte tala om alla dessa Vodafoneförsäljare som står överallt i varuhusen och bokstavligt talar hoppar på en i sin aggressiva försäljartaktik av mobilabonemang och telefoner. Det värsta är att dem går inte att undvika där dem står strategiskt utplacerade vid ingångar och rulltrappor och hoppar på en. Man borde polisanmäla dem för trakasserier. Sedan skall vi inte tala om alla dessa människorättsaktivister som periodvis cirkulerar runt i stan ikädd ett sidoband och bärandes på en pärm där dem uppmanar folk att öppna sina hjärtan, men främst deras plångböcker, och skänka pengar. Välgörenhet i störa allmänhet är ju bra och fyller givetvis många bra syften men deras aggressiva taktik är bara bu och bä. Och när dem dessutom hoppar på en efter ett besök på ex. hamburgerestaurangen eller cafet med kommentarer som "jaha, du kunde ta dig en hamburgare men inte skänka femti spänn till fattiga" gör en ju bara ännu mer irreterad på dem. Själv numera passerar jag bara raskt förbi dem utan att titta och då får man höra hur dem ropar ilsket efter en "men hallå jag pratar med dig" osv. För om jag nu vill ha något av dem så är det ju jag som går fram till dem och ber om det, inte tvärtom. Skall ta min kusin till hjälp, som tycker det samma, och skriva en kritisk insädare till TTELA och METRO kring detta.

Var ute och övningskörde idag. Nervositeten riktigt gnager på en inför stundande uppkörning. Jag måste plugga på säkerhetskontrollen så att den sitter i ryggraden, eller hur man nu säger. Själv har man ju lite dåligt självförtroende så man tror ju det värsta, att allt skiter sig och att man kör på någon eller rent av skämmer ihjäl uppkörningsinstruktören. Men min uppkörningslärare lugnar mig bara och säger att det kommer att gå bra. Hoppas!! Hoppas!!

Efter en produktiv tid på bibblan idag sammanstrålades jag och min kusin för, som det var tänkt, spåna lite kring en bok vi håller på och skriver på men istället hamnade vi på ett ställe v båda lovat att bojkotta - Max. Vi ursäktade vårat infall med att det är ett kanonställe att sitta och diskutera och spåna men hur man än vrider och vänder på det så har vi båda syndat, gluffsat i oss dessa onyttiga ohälsosamma burgare med tillhörande strips. Ännu ett bakslag i kampen mot övervikten. Magen 1, förnuftet 0.

Nu i kväll väntar, precis som många andra kvällar, fler avsnitt av den oerhört populära teveserien Scrubs. Efter kvällens avsnitt har jag då avverkat det sista av säsong två och kan i morgon gå över på säsong tre.

Examinationen gick väl i det pedagogiska cafét vi hade i skolan i morsse. Det var en spännande debatt om skolan, pedagogiken och barnet där pedagoger som Vykovskij, Key, Montessori, Dewey med flera möttes och diskuterade, kontrade, sina metoder sins emellan. Och nog får jag säga att det var både lärorikt och spännade.

Dessutom hade vi konflikten, som jag skrivit om tidigare, med oss och hon ville promt spela sig själv - hennes pedagogiska synsätt. Något som tyvärr egentligen inte finns inom ramen för examinationsuppgiften men läraren, likaväl som oss elever, lät ändå henne få lite utrymme i diskussionen och när vi väl var klara efter nästan två och en halv timme och våran lärare sa att vi alla, utom en, var godkännda bubblade åter diskussionerna upp till ytan och ett tag var det riktigt nära att helvetet skulle bryta loss, vilket det som tur var aldrig gjorde.

Nu återstår det bara att förfina och pussla ihop den loggbok vi skulle föra i delkurs ett till något färdigt matrial innan nästa fredag och detta skall jag spendera resterande kvällen och morgondagen åt. Lite skrivet har jag att falla tillbaka på, speciellt ovanstående konflikt, och lite får jag lägga till i efterhand ty jag tyvärr inte skrivit i min loggbok så flitigt som det var tänkt från början.

Då var det ny månad (igen) och knappt tre månader återstår av 2007. Det kanske är för tidigt att börja blick tillbaka på den tiden som har varit men man kan liksom inte låta bli för det är just när man ser till helheten, det stora perspektivet, som man ser vad man har lyckats prestera och likaså inte prestera. Ex. har jag lyckats läsa upp mina betyg i engelska a och matte a och likaså läst matte b. Men jag har också misslyckats med att gå ner i vikt till sommaren, som planerat, så nu återstår det att hoppas att jag lyckas till årsskiftet. Dock verkar det omöjligt för ni förstår varje gång jag och min kusin sammanförs verkar allt sunt förnuft försvinna, Hunnebergsincidenten är ett levande bevis för detta, likaså våra båda planerade viktnedgångar som ständigt raseras av eviga filmkvällar med massa smask till och för hundratrettiosjuttonde gången bestämmer vi oss båda för att detta är sista gången och så blir det ändå ytterligare en gång.

Jag lyckades också i år ta mod till mig och nästan våga försöka få chans på någon jag tycker om, men i sista sekund inser man att vänskapen sinsimellan är viktigare. Kanske var det ett misstag att inte fråga, kanske inte. För alla vet att relationen till en kollega kan många gånger vara jobbiga.

På tal om mod så har jag också äntligen tagit mig mod till och söka tjänstledigt för studier på högskolan, förut har jag läst och jobbat heltid samtidigt, nu är jag nästan helledig, jag har dock valt att jobba 25% för att åtminstone få in lite kosing. Och läsandet leder mig i rätt riktning, hoppas jag, med vidare högskoleutbildningar emot ett bättre och mer betalt arbete. För människan vill utvecklas, kliva vidare, men vår egna feghet får oftast våran fysiska kropp att stanna kvar och när vi sedan blir gamla och kanske utbrända svär vi över att man aldrig vågde ta chansen när den visade sig. Och jag vill inte stå kvar och stampa och bli förtärd för att sedan om fyrtti år bara vara ett tomt skal utbränd och sönderstressad, uttråkad och automatiserad. Sett samma väggar, samma gator, samma lägenheter, samma människor dag in och dag ut. Jag vill som pensionär kunna se tillbaka på mitt liv och säga "jepp, jag är helnöjd med allt jag presterat."

I morgon väntar examination och shoe shopping tätt följt av kaffedrickande med en kompis och kanske också lite relaxing...

God Natt Sverige, var ni än befinner er...