Mr Aktuellt, Jarl Alfredius, har avlidigt i en ålder av 66 år. I fjol drabbades han av prostatacancer och lämnade nyhetsstudion för att ta hand om sig själv och kämpa mot sjukdomen men han förlorade kampen.
     Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män och varje år drabbas över 9000 män, främst i medelåldern och uppåt, och omkring en tredjedel av dessa män dör till följd av sjukdomen.







Läs mer på nätet:
Jarl Alfredius död (Aftonbladet) >>
Alfredius liv i bilder (Aftonbladet) >>
Alfredius karriär i bilder (SVT) >>
Läsarnas/tittarnas reaktioner (SVT) >>
Aktuellts Jarl Alfredius död (SVT) >>
"En bit av Aktuellts själ är borta" (SVT) >>
Kollegorna saknar Jarl Alfredius (SVT) >>

Larmen om glas i kycklingen fortsätter och har nu spridigt sig till dels andra kycklingprodukter ur sortimentet men också till andra producenter. På nätet, i olika diskussionsforum, spekuleras det hej vilt över hur och varför detta skett och "huvudspåret" är att det handlar om ett "hemligt" nätverk av militanta veganer som köper hem kycklingen och preparerar den med glas för att därmed misscreditera Kronfågeln med flera. Andra personer tror snarare att det handlat om ett, eller ett par, unika fall som sedan fått en rad copycats att härmas för att kanske få egent massmedialt utrymme eller som någon form av twisted njutning. Oavsett vilket är det givetvis tråkigt om någon drabbas och därmed riskerar allvarliga följder av att ha svalt glas. Visserligen är sannorlikheten att man drabbas av interna skador väldigt liten men den finns där ändå. Hur det hela kommer sluta är ovist, polisen utreder var glaset kan komma ifrån och fram tills dess blir det att iakta yttersta försiktighet innan man väljer att lägga kycklingen på tallriken,

Oavsett vad än Påven, eller andra högt uppsatta katolska präster, än säger så blir de hårt kritiserade av pressen. Visst kan man kanske hålla med om att det förekommit lite klumpiga uttalanden men ändå? Häxjakten från medierna bara fortsätter och varje vecka hittar de nya offer och man förstår varför folk vägrar att prata med dem. Massmedian är verkligen fjärde makten i världen.

Idag är Eearth Hour och världen släcks ner, själv släcker jag min fönsterlampa i sympati...

Free Dawit | http://www.freedawit.com/

Jag har noterat, nu när vårvärmen börjar komma fram, att en klassiker, visserligen i ny uppdaterad förpackning, har kommit tillbaka. Nämligen kastisarna.
     I min barndom, någon gång på låg- och mellanstadiet, var kastisarna en ny och mycket populär grej som tog vid där suddigummieran tog slut. Dessa kastisar bestod av små plastformer, kunde föreställa allt möjlig från bokstäver till symboler i alla möjliga storlekar, som man sedan bytte eller spelade med. Hur exakt man gjorde när man spelade med dem kommer jag inte riktigt ihåg men jag vill minnas att det i stora drag gick ut på att man "satsade" kastisar, antingen en och en, eller i en sammansatt klump (alla kastisar gick att sätta samman som en form av kedja), sedan letade man upp en husvägg och så kastade man mot den. Hela "tävlingen" gick ut på att komma så nära husväggen som möjligt och den som var närmast vann också samtliga kastisar som blivit kastade.
     Precis sådant förekommer nu ute på gårdarna bland småbarnen. Små lustiga plastmojjar kastas febrilt fram och tillbaka, i en del av fallen handlar det om att, precis som med kastisarna, att komma så nära husväggen som möjligt, i andra fall handlar det om att träffa en av dessa mojjar.
     Det är lustigt hur dessa flugor uppstår och hur snabbt de sprider sig och får fäste bland barn och unga för att sedan dö ut lika fort igen. På samma gång uppstår också en form av varianter på den aktuella flugan, en form av budget och lyxvarianter. Ungefär som med alla dessa samlarkort som varit i alla tider, ända från våra föräldrars barndomsårs filmisar till nutidens sportkort. Vissa tillverkare av dessa sportkort är "rätt" och "lyx" andra är "fel" och "budget". Samlar man på "fel" blir man utfryst och mobbat. Runt detta samlande tillkommer också en rad "extraprylar" som är måsten så som album, fickor, särskilda displayer osv. Och barnen lägger ut hundratals, kanske tusentals, kronor på dessa flugor som kanske bara efter ett år, eller rent av en termin, är inaktuella eller så.
     Frågan man kan ställa sig är dock ifall inte vi vuxna är likadana i våra val av statusprylar?

Japanen Tsutomu Yamaguchi, 93, må vara en japan med mycket tur i otur då han 1945 befann sig i Hiroshima när den första atombomben föll över japan. Svårt skadad fördes han till sjukhuset i sin hemstad Nagasaki, då bomb nummer två föll. Även denna gång överlevde han.

Läs hela artikeln på Aftonbladet >>

Då och då som student händer det att man ibland måste dyka ner i lite allehanda böcker som kommer från en annan tid. Dessa böcker är ofta magisinerade och har befunnit sig i årtionde undanstoppade på någon mörk hylla i en mörk källare, eller som i skolans fall i en mörk övervåning. När väl dessa böcker sedan åker fram, när någon nyfiken student behöver läsa lite ur dem, möts man av en oförglömlig doft. En berusande doft som ger nästan samma rus som kokain. Kort skulle man kunna säga att man snortar boken. Och dofterna ger minnen, man dras tillbaka till en tid på mellanstadiet då man tvingades till högläsning ur otaliga svenska klassiker böcker skrivna av allehanda konstiga filurer. Böcker som luktade "farmor och farfar". Det värsta är dock att man får huvudvärk av att dofta för länge och därefter uppstår en absitens efter att få lukta ännu mer på böckerna. Jag har blivit en missbrukare.

Tentaskrivandet går segt, främst eftersom det är så jäkla tråkigt, alla dessa begrepp från teoretiker som varit döda i över hundra år. Ointressant och tråkigt. Alla de roliga och intressanta begreppen är inte med. Tur att halva hemtentan är rolig iaf.

Nu är det halvlek i tentaskrivandet och jag håller på och dikterar ihop en budget för en kommunalenhet och det är riktigt kul. Problematiken ligger dock i att hitta realistiska siffror - vad kostar verksamheten och framförallt vad får man in för pengar? Det här med budgetstyrning är ett intressant fenomen som används i kommunerna för att direkt på ett indirekt sätt styra de olika kommunala verksamheterna. Sedan kan man ju alltid ifrågasätta huruvida verksamheterna på bästa sätt använder sina pengar.

Del I


Del II

Den senaste tiden har debatten kring klädbutiker och klädtillverkares storleksmärkning varit hetsig. Problematiken bottnar i att konsumenterna upplever butiksmärkningen felaktigt och inte överensstämmer med varans faktiska storlek. Att en Largetröja kan vara lika stor som en smalltröja och tvärt om.
     Problematiken kommer då i att allt är relativt. Att jämföra två plagg med varandra från två olika tillverkare och som inte är exakt samma modell är som att jämför äpplen och päron. Vad som är large, medium och small är ju relativt och skiljer sig givetvis mot andra plagg. Dock tycks det finnas en allmän skillnad mellan storlekarna idag och storlekarna förr. Det som var Small förr är large idag.
     När det kommer till tumstorlekar så verkar saker och ting dock fortfarande stämma, även om man ibland undrar. Jag köpte ett par nya jeans förra månaden och provade då samma storlek som innan och blev förvånad över att de inte passade (jeansen var toksmå). Så jag fick gå upp två storlekar för att få ett par som passade.
     EU håller på och ta fram direktiv som ska gälla för alla EU-länder så att exempelvis storlek small verkligen är small på alla plagg och inget annat. Om detta i praktien kommer fungera kan man ju alltid undra.

I går var jag och åt lunch tillsammans med tre av mina klasskamrater på Bamboo, vid Fristadstorget här i Eskilstuna. När det väl var dags för efterrätten ställde jag mig vackert i kön dit. Vi var tre stycken som väntade tåligt, framför mig stod en finsk fuskblond kort mamma och hennes tonårsson. Det fanns endast tre friterade bananer kvar. Vad händer? Jo, sonen som är uppenbarligen väluppfostrad, tar, precis som alla före honom, endast en enda friterad banan, men vad gör mamman? Jo, först gör hon en kort titt bakåt, och konstaterar att jag står där och också vill ha friterad banan och sedan tar den åpna jäveln och lägger beslag på de två sista friterade bananerna. Ett sån't jävla sätt. Svensk som man är säger man inget utan suckar bara bakom. Väl tillbaka vid mitt bort svär jag, lite högt, över vad som hänt borta vid dessertbordet, så där lagom högt så den finska mamman ska höra, som sitter två bord bort. Sån't folk det finns.

Högvarv är ett återkommande event på Mälardalens högskola som anordnas i sammarbete mellan typ skolor och arbetsgivare. Tanken är att företag, som motsvarare vad eleverna på skolan utbildar sig till, skall visa upp sig och locka dessa att komma och arbeta hos just dem. Givetvis är de sociala kvinnodominerande yrkesjobben mer i skymundan medans de manliga tekniska företagen är centrala och mest framhävande. Men sådant är samhället.
     Det bästa med sådana här mässor är att man kan norpa åt sig mängder av prylar, som dessa företag frikostigt delar med sig av för att locka folk. Bland dagens kap återfinns en praktisk tygkasse som det står Fortifikationsverket på, en metallplånka för kontokort som det står Vägverket på, en praktisk nyckelring som gör att nycklarna flyter, om man nu skulle råka tappa dem i vatten, som det står Volvo på samt en spännande frågelekskortlek om melodifestivalen som har någon bokstavskombination på sig för något metallföretag. Övrigt innehåll i påsen består av diverse reklampennor, godis och annat tuggbart samt en rad nyckelband.

Aftonbladet skriver idag om hur reportern Emma V Larsson genomgår hypnos och vips blir joggingsugen. Men fungerar verkligen hypnos så som vi ofta ser på teve och är det möjligt att med hypnos bli av med laster som rökning, osund mat och öka motion? Experter hävdar så. Eftersom jag själv är skeptisk så skulle det vara oerhört kul och prova och se efter om man kan använda hypnos som alterantiv eller kompliment till viktminskningen. För Filip och Fredrik funkade det iaf:

Jag går i köptankar av en ny mobiltelefon och äntligen har jag hittat vilken jag vill ha: Sumsing Turbo 3000 Xi Multitask

För dryga timmen sedan lämnade jag in min hemtenta. Jag är inte nöjd och jag har suttit och filat på den i flera dagar, det liksom vill inte bli bra hur man än gör, lite som att försöka snida ner en stock till en träfigur, man tar lite undan för undan och vips har man en tandpetare. Felet i mitt fall ligger hos lärarna som ger oss dels för lite sidor att röra oss med (lärarna är för lata för att orka läsa igenom allt) och dels att frågorna är på tok för omfattande att sammanfatta på så lite sidor. Fy för lärarna!

Det blir allt vanligare att våra kommunala badhus runt om i landet har så kallade "kvinnostunder", tider då bara kvinnor är tillåtna i badhuset. Kommunernas huvudargument är att kvinnorna helt enkelt vill ha lite tid för sig själva. Det lustiga i sammanhanget är att nästan ingen reagerar, alla tycker det är okej, men hade det varit tvärt om, alltså att badhuset bara hade haft tider för män, hade det säkerligen tagit hus i helvetet.