Så
här skriver E24! om Jesus tio största floppar
som chef idag:
1. Judas var en
felrekrytering
”Felrekrytering” är
som beskrivning betraktat närmast en underdrift
när det i efterhand står klart att rekryten i
viss utsträckning kan hållas ansvarig för
chefens död. Att verka för ömsesidigt utklarade
förväntningar och säkerställa den nyanställdes
lojalitet och moraliska rättsnöre torde vara en
förutsättning för en framgångsrik rekrytering.
Här bet Jesus i gräset.
2. Jobbet slukade all hans
tid
Även om arbetarrörelsen för 2000
år sedan inte nått samma grad av samordning som
idag, ligger det nära till hans att tro att
missionärsförbundet hade förespråkat kortare
arbetsveckor. Tempot var högt i kristendomens
ledningsgrupp och, som tidningen Chef påpekar,
Jesus var värst av alla.
3. Ledningsgruppen var
enkönad
Var fanns Feministiskt
Initiativ och Kollegiet för svensk
bolagsstyrning när de verkligen behövdes? Gudrun
Schyman hade kunnat köpa aktier i firma
Kristendomen och vända ut och in på hela
valberedningen. Istället befolkades
ledningsgruppen av 12 karlar vars oberoende
gentemot bolaget går att ifrågasätta.
4. Han var otydlig
Jesus
talade aldrig ur skägget. Istället var han en
visionär av rang, kanske likt it-missionären
Jonas Birgersson. Men, som tidningen Chef
påpekar, ”tänk så många århundrades religilösa
konflikter som hade kunnat undvikas om Jesus
rakt på sak hade sagt vad han menade istället
för att ägna sig åt liknelser”. Ja,
tänk.
5. Han var
lynnig
Årsredovisningen, avlämnad i
en hård rödskimrande pärm, lämnar åtskilliga
vittnesmål om hur Jesus gick bärsärkargång bland
sina fruktande undersåtar. ”Management by
perkele” må tidvis ha fungerat i det finska
näringslivet, men har i övrigt inte gått till
historien som det mest effektiva av
ledarskap.
6. Avgången inte
förberedd
Att själv klä skott för
mänsklighetens synder får dagens bonuspudlar att
blekna. Denna okonventionella form av
ansvarstagande var möjligen inte vad lärjungarna
hade förväntat sig. Tvärtom hade följeslagarna
sannolikt hoppats på långtgående politiska
framsteg och kunde förvånat se på hur drömmen om
hegemoni oväntat gick i graven – och
återuppstod.
7. Han var inkonsekvent
I
sin tidiga karriär, skriver Chef, lät han sina
helande krafter begränsas till sjuklingar av
Israelisk börd. Han fick sedermera ge vika för
sin filantropi när han vid tillfälle kom att
bota en kananeisk flicka. Detta, kan det
argumenteras, återspeglar antingen Jesus
vacklande principer, eller ett genialiskt
strategidrag på väg mot en globaliserad
rörelse.
8. Han slarvade med
skatten
Liksom många ledare av rang
var Jesus en skattesmitare. Till skillnad från
Gudrun Schyman kunde Jesus i en försonande gest
trolla fram ett silvermynt ur munnen på en fisk,
vilket utjämnade underskottet på skattekontot.
Det ska dock sägas att Jesus levde i en enkel
verklighet. Hur hade det sett ut om han utöver
tempelskatten ålades betala tv-avgifter och
kapitalskatt? Hade gud betalat sociala avgifter
till förmån för sitt språkrör på jorden? Hade
Jesus efterlevandeskydd i sin
tjänstepension?
Foto: Scanpix
9. Familjen blev
försummad
Jesus var ingen anhängare
av långa söndagspromenader och lugna kvällar
framför tveksamt underhållande tv-program.
Familjen kom i andra hand, vilket han med all
önskvärd tydlighet visade genom att avvisa såväl
morsan som sina bröder då de vid tillfälle sökte
kontakt med sin framgångsrika son. ”Balans i
livet” sägs vara nyckeln för karriäristen. Där
låg Jesus i lä.
Foto: Scanpix
10. Framtidsstrategi
saknades
Brist på framtidsstrategi,
hybris, eller undermålig successionsplanering?
När Jesus tog ned skylten lämnades
ledningsgruppen att efter eget huvud ombesörja
den förestående expansionen. Var hade inte
kristendomen varit idag om han åtminstone
efterlämnat ett strategidokument – Core Jesus?